Max och Saga

Titta på dessa vackra ansikten.

Så glada och oskylldiga och ovetandes.
Dom lever inte längre. Dom blev mördade med en hammare.
Max och Saga heter dom.


Jag sitter på jobbet just nu och i en liten paus i jobbet hittade jag Emma Jangestigs blogg. För den som inte känner igen namnet så var det hon och hennes två barn Max och Saga, som blev överfallna i sitt hem av en svartsjuk och psykiskt sjuk tyska vid namn Christine Schürrer, för tre år sedan.
Jag har alltid tyckt att hela händelsen är otroligt sorglig och jag kunde inte låta bli att börja läsa bloggen.
Jag fastnade helt och jag kunde bara inte slita mej.


Emma svarar mycket på frågor från de som läser hennes blogg, och hon svarar på allt från hur hon orkat leva vidare till vad som hände efter att hon öppnat dörren för tyskan. Allt detta gör ju att man tycker att det är ännu sorgligare.
Det är tur att jag för tillfället sitter i min egna lilla vrå på jobbet, för jag har inte kunnat hålla tårarna tillbaka. Det går ju inte att låta bli att beröras när man ser in i de där glada barnens ansikten och tänker att de vid det tillfället då bilden togs, så hade de förmodligen inte så lång tid kvar att leva.
Max var 3 år och 10 månader och Saga var 1 år och 10 månader när det hände.


Jag kan inte ta till mej hur man orkar leva efter att ha förlorat sina barn på det här sättet. Jag vet ju att jag skulle göra vad som helst för att skydda min dotter från att fara illa. Jag tror inte ens att jag skulle dra mej från att slå ett annat barn om det gjort något tillräckligt illa. Så känner jag nu. Jag vet ju inte om man verkligen skulle skrida till handling när det väl kom till kritan, men viljan hade nog funnits där ändå.
Tänk då om någon skulle döda ens barn. Jag tror verkligen att jag skulle döda den människan. ALDRIG att den människan skulle komma undan. ALDRIG!
Det är synd att tortyr inte finns på den svenska straffskalan i dom lägena.


Emma har skrivit en bok "Varför gråter inte Emma", som handlar om hela den hemska händelsen. Den vill och ska jag läsa.

Max och Sagas grav