Mötet med Hasse Nyander och Pierre

Igår var jag och mamma hos Hasse Nyander. Han är ett medium. Många tycker det är buffel och båg, men tror man på dessa saker så hjälper det faktiskt, och Hasse var jätteduktig.

Han beskrev Pierre på pricken. Han beskrev utseende och personlighet och visst, man kan chansa på mycket men han hade rätt på för mycket för att det skulle vara en slump.

Hasse Nyander

Jag kommer inte kunna återberätta allt här, men jag ska försöka så gott det går.

Han började med att berätta hur allt gick till på en sittning, efter att han gjort det berättade han att den han hade bakom sig var väldigt ivrig att sätta igång.

Han sa att det förmodligen var en manlig ande han hade kontakt med, och att han var rätt så ung. Redan där förstod ju båda jag och mamma vem det var. Men samtidigt så akn man ju om man vill ta reda på den informationen på nätet.

Men han beskrev Pierre (fast han visste inte om hans namn just då) som en normallång person. Ingen som är 1,90 lång men inte heller kortare än normalt. Han var inte gymtypen, men ändå proportionerlig och normalbyggd. Han sa också att det var en person med bra självkänsla, en som aldrig riktigt fallit för grupptrycket utan gått sin egen väg. Ingen "grabbig" person.

Han beskrev Pierre som en känslig person med många tankar, men ändå tystlåten, och att han höll det mesta för sig själv.

Han sa dessutom att han kände en retsam känsla gentemot mej, men inte mot mamma, Och det var ju alltid Pierre som retades när vi var små. Han retades och jag skrek på honom :)

Alla dessa personlighetsdrag kom fram succesivt under sittningens gång, men alla stämde in på Pierre. Alla! Och man KAN inte googla fram en människas personlighet i sådan detalj.

Pierre och Linnéa när Linnéa döptes

Jag frågade om han kunde ta reda på om Pierre var mer närvarande hos någon än hon någon annan. Och då hade jag pappa i åtanke, eftersom han ofta säger att han inte känner sig så ensam, vilket han kunde göra om Pierre var iväg nån kväll eller så.

Då var Hasse tyst en stund och sedan sa han att han kände att det var en liten person, så han frågade om Pierre hade några barn. "Nej det har han inte" sa jag. Då frågade han mej om jag hade det, vilket jag berättade att jag hade. En 2-åring. Han sa att det förmodligen var henne han var hos i så fall.

Hasse sa att han fick känslan av december från Pierre, att det skulle vara något annorlunda då, men det kunde varken jag eller mamma sätta fingret på vad det kunde vara, men vi tänkte att det kunde vara så enkelt som att det var då det började kännas annorlunda för Pierre då. Han fick ju diagnosen i januari så det är ju inte helt omöjligt att han började tänka extra mycket på allt just då. Att det kanske kunde vara sista julen han firade, eller liknande.

Vi frågade om Pierre hade försökt ta kontakt med oss. Hasse sa då att vi nog inte kunde vänta oss en massa fallande blomkrukor och så. Pierre var ju den tysta och lugna typen i livet och det skulle han även vara nu. Men däremot skulle vi vara uppmärksamma på dofter och känslor. Han menade också att alla glada minnen som kan komma från ingenstans när man är som ledsnast är ett sätt för Pierre att kommunisera.

Precis när vi skullle gå därifrån så frågar Hasse "Vem är Thomas?"
Thomas? Jag känner ju ingen Thomas, tänkte jag.
"Jo, men Linnéa sa ju nånting om en Thomas berättade ju du" sa mamma då.
Just det! Det var ju sant.
För ett par veckor sedan var jag och Fredrik och Linnéa med Abbe och Sara när dom skulle kolla på ett hus som dom var intresserade av. Abbe och Fredrik gick för sig, medans jag, Sara och Linnéa tog vår egen titt. När vi hade kollat inne i huset gick vi ut till förrådet som stod på tomten. Linnéa stod precis framför mej när jag öppnade dörren till förrådet. Då gick hon in och sa "Hej Thomas!".
Jag har ingen aning om vem elle vad hon såg där, eller om det rent av kunde vara nåt hon bara sa, men jag har lovat mej själv att inte avfärda saker som hon säger eller säger att hon ser, så det gjorde jag inte. Jag funderade lite på det men sedan glömde jag av det.

Här bor Thomas :)

Men nu så frågade alltså Hasse vem Thomas var. När jag berättade om händelsen i förrådet så sa han att Pierre skrattade så högt att det var helt otroligt att vi inte kunde höra det :)

Jag kan bara utgå ifrån att Pierre var närvarande vid Linnéas sida (för det var han ju tydligen ganska ofta enligt Hasse) och hörde när Linnéa sa detta. Jag antar att Pierre tyckte att min reaktion var rolig när jag kom på vad han menade med Thomas, för jag hade verkigen inte väntat mej ett så tydligt tecken på att Pierre var närvanade. Men nu kom det en direkt fråga från Pierre som bara kan bero på att han faktiskt var där vi förrådet! Den känslan var helt fantastisk!!

Jag är så himla glad att jag gick till Hasse, för det var SÅ givande. Jag vet att många bara tycker att det är nonsens, men det har övertygat och varit till hjälp för mej och det är det som är det viktigaste. Jag är 100 procentigt övertygad om att Pierre var där i rummet med oss igår, och det är betryggade. Det hjälper dessutom mej att gå vidare, nu när jag vet att han faktiskt finns kvar ibland oss. Det är en underbar känsla!