Jag insåg att jag inte hade skrivit på ett tag och då kommer, inte en måste-skriva-känsla, utan en känsla av att jag missar för mycket om jag inte skriver snart.
Jag har inte tränat på ett tag, dvs jag har inte varit ute och sprungit på bra länge. Det är ju på grund av halkan i och för sig (trött jag är på den här vintern nu!), men till och med mina annars så frekvent utövade egna övinger här hemma har halkat (haha, det var ju fyndigt ju!) efter. Och det är jag inte nöjd med. Skärpning där!
Snart är det ju dags att börja med kickboxningen med. Ska bli så himla skoj :D Det är nog det som jag ser fram emot absolut mest just nu. Konstigt egentligen, jag som aldrig gillat att träna innan. Inget utom boxercise (heter det så?) som det fanns på gymmet där jag en gång tränade. Men det kanske inte är samma sak direkt, men det är ju nåt liknande i alla fall och då vill jag ge det en ärlig chans. Undrar hur långt jag kan gå? Frågar mej ofta det numera.
Helgen gick fasligt snabbt, och inte började den bra heller. Ett samtal efter att jag slutat jobbet och så var förutsättningarna helt annorlunda för väldigt många människor, men framför allt för en. Det känns så jävla orättvist att detta ska hända en helt genomsnäll och underbar person! Det finns ju ingen rättvisa! Hade det gjort det så hade detta inte hänt. Det är pedofiler och mördare och sådana som ska ha den här skiten, men dom kommer alltid undan. Alltid. Jag kan tänka mig flertalet människor som jag hade önskat detta till, hur elakt det än låter, men nej då, dom lever gott givetvis.
Jag bara hoppas att det inte är värre än vad vi redan fått veta, för då tror jag verkligen att det kommer att blir bra igen, men det är ovissheten som är så jobbig. Och i värsta fall resultatet.Jag vet inte om Du läser det här, men jag hoppas att Du är okej med att jag skriver om det här. Jag ska inte nämna några namn.
Jag lämnar nog det ämnet nu.
Jag fick en bil att köra av vägen i onsdags. Känns underbart faktiskt. Han förtjänade det ut i fingerspetsarna dessutom. Fast annars hade det ju inte kännts bra så klart.
Jag hade precis släppt Linnéa på dagis och var på väg till jobbet när den stor bil ligger alldeles i arslet på mej. Jag bromsade lite lätt för att han skulle fatta att han borde utöka avståndet, men han var nog lika trög som hans bil var stor för han låg lika nära för det. Då bromsade jag ganska hårt i stället. Så hårt att jag nästan stannade och det resulterade i att han fick väja upp i snödrivan för att undvika att krocka med mej :P
Rätt åt honom, tänkte jag och puttrade vidare, nöjd över att dagen hade börjat så bra.
Så var det bio i söndags. Min syster passade Linnéa åt oss så att vi fick lite egentid. Vi skulle gått och sett Narnia i 3D, men Martino som fick i uppdrag att boka bestämde på eget bevåg att ändra till en annan film i 3D. "Tron" (inte som att man tror på något utan det uttalas tronn).
Se aldrig den! Mer flippad film får man leta efter. Inofficiellt och helt utan ord bestämdes att Martino aldrig mer får boka film när vi ska på bio.
 |
| Se helst inte den här filmen. |
Men man ska väl inte klaga på honom för mycket, för hade det inte varit för honom så hade vi ju inte gått på bio alls, och det uppskattades inte minst av mej att få komma ut lite utan att behöva vara mamma.
När vi väl var på väg in till salongen så kom jag att tänka på att det var första gången som jag och Fredrik var på bio tillsammans. Dejten som de flesta par avverkar inom ett par veckor av sitt förhållande drog vi ut på i nästan 4 år!
Men med tanke på att vi hade två små barn med på vår första dejt, så kanske detta ändå inte var så konstigt trots allt :)
Vi får väl se vad restan av veckan har att ge. Jag hoppas att jag kan känna mej glad i slutet av veckan, trots att jag kanske vet mer om situationen då.
Tror man tillräckligt mycket på något så kanske det blir så. Kanske i alla fall. Det är värt ett försök om inte annat.
So short...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar