Besök från Lerums Begravningsbyrå

Ja då var det mötet avslutat. En begravningsentreprenör var precis här och gick igenom med oss hur allt gick till och hur vi ville ha det. Förmodligen så är det väl en viss typ av människor som passar speciellt bra för den typen av yrken, men jag måste säga att jag tyckt att han var väldigt proffsig.

Mycket av det vi bestämde kändes nästan självklart. Vi hade ju bestämt en del igår, men det var egentligen inte så mycket vi var oense om. Nästan som om Pierres vilja lyste igenom från andra sidan. Det som var svårt var väl det här med psalmer och musiken. Pierre var inte kristen, och det är inte jag heller så det där med psalmer var inte så lätt att veta vad man skulle välja. Men jag tror inte att Pierre hade några åsikter vad gäller det.
Det blev några klassiska som de flesta känner igen. Det blir nog bra.

Vi kommer att ha en öppen begravning. Jag skulle aldrig vilja, och det skulle nog inte Pierre heller vilja, att man stängde ut vissa från att ta farväl bara för att det inte har blodsband.
Pierre var älskad av många, och det finns bara en rätt sak att göra i det här fallat och det är att låta alla som vill säga ett sista farväl till honom.
Begravningen kommer att äga rum i Bergums Kyrka den 15/6 kl. 11.00. Det kommer att bli den jobbigaste dagen i mitt liv.

En dag med massa gråt

Oj oj oj! Idag har det varit en dag med mycket gråt :( Fick väl igen för att jag var på "torken" med tårarna igår kan jag tänka mej.

Vi var hemma hos pappa idag, jag, mamma och morgan. Veronica och Glenn kikade upp en kort stund också. Vi kontaktade begravningsbyrån i Lerum och bokade tid med dem imorgon (1/6). Idag gick vi igenom tillsammans hur vi ville ha allt med begravningen. Det kändes skönt att få pratat igenom allt sånt, men ändå så sorgligt :( Jag fick ett litet sammanbrott (eller ett rätt stort) när pappa pratade med begravningbyrån och förklarade vad som hade hänt. Sen fick jag nåra till.
Jag förstår inte hur man kan bryta ihop så totalt vissa stunder och ibland klarar man det hur bra som helst. Det är ju lika jobbigt hela tiden och lika sorgligt med för den delen. Hade allt varit logiskt för mej hade jag väl gråtit hela tiden....

Imorgon kommer Lerums begravningsbyrå på hembesök som sagt. Jag undrar hur jag ska klara av att hantera det när jag började gråta bara av telefonsamtalet idag :S

Varför sörjer jag så konstigt för?

En hel dag har jag lyckats att inte bryta ihop. Först nu börjar ångesten komma krypande, så jag tog en sobril och inväntar effekten av den.
Men ska det vara så här? Jag får ju dåligt samvete gentemot Pierre att jag inte gråter mer än jag gör...
Är det nåt fel på mej eller? Jag saknar ju honom så vansinnigt mycket och ändå så kan jag redan skratta och vara glad :S Vissa som träffade mej idag måste ju ha undrat hur jag kan verka så uppåt redan.
Jag har aldrig varit med om någon sådan här sorg innan så jag vet inte om detta helt enkelt är mitt sätt att hantera det hela. Jag funderar på om det är så att jag är i något förnekelsestadie eller nåt. Eller att jag helt enkelt inte har lyckats förstå vad som har hänt... Det känns så förvirrande alltihop.

Kanske blir det verkligare imorgon när vi ska planera inför begravningen... Men tänk om det ändå inte får mej att reagera annorlunda. Min sorg är enorm innombords, men den syns inte på utsidan. Hur går det ihop egentligen?
Kan det kanske ha att göra med att jag hela tiden har Linnéa att ta hand om. Eller, som det känns just nu iaf, så funkar allt bra så länge som Fredrik är närvarande, vilket han har varit ända sedan det hände förutom lördagen då han hade massvis med saker att göra. Då var jag själv på kvällen, för på dagen hade jag besök av pappa och bror med familj. Allt funkade bra då ända tills dom åkte hem, då blev allt 1000 gånger jobbigare.
Åååh vad jag önskade och längtade tills Fredrik skulle komma hem då. Jag känner mej väl helt enkelt så trygg med honom att det till och med lyckas dämpa ångesten och, kanske inte sorgen, men att åtminstånde få mej att må relativt bra trots allt som hänt. Det är väl det som kallas kärlek antar jag.

Det är också en sak som gör mej så otroligt ledsen, att Pierre aldrig fick känna hur det är att vara riktigt kär :( Det ska ju vara alla människors rätt att för göra det. Och han borde fått chansen att uppleva hur det är att få barn. Den mest fantastiska upplevelsen i världen.
Du missade så mycket Pierre. Och det gör allt så mycket mera sorgligt. Jag vill att du ska komma tillbaka.....

Det är över nu

"Det är över nu", det var så dom sa till pappa när dom ringde från Sahlgrenska. Pierre hade somnat in för sista gången med mamma och Veronica vid sin sida :(
Pappa ringde mig och frågade vart jag var. Klockan var väl runt 8 på morgonen den 26 maj. Jag var hemma eftersom jag inte hade orkat jobba sedan torsdagen då jag fick reda på exakt hur allvarligt det stod till med min lillebror.
Jag svarade att jag var hemma. Att jag var vaken men att jag inte hade gått upp. Men jag hade redan dåliga vibbar när jag såg på min telefon att det var pappa som ringde. Han brukar visserligen ringa varje dag och sedan Pierre hamnade på sjukhus så har vi hörts av ännu oftare, men att han ringde så tidigt hade nog aldrig hänt tidigare.
Ändå kom allt som en chock! Min lillebror hade avlidit bara några minuter tidigare :(
Jag tror inte att jag fattade först vad pappa sa, men det sjönk in till slut.
Tack och lov att jag inte var ensam i den stunden.... Jag bröt ihop totalt... Pierre... Borta.. Samtidigt som jag förstod vad det innebar så kunde jag ändå inte ta in den totala innebörden av vad det betydde...
Just då visste jag till 100 % att jag ville åka tid och se honom, ta ett sista farväl...
Så vi åkte dit. Jag och Fredrik... Linnéa lämnade vi på dagis.

När vi kom dit kände jag mej mer och mer osäker på att jag ville gå in i rummet där Pierre låg. Min familj mötte mig precis utanför hissen och ville nog leda in mej i rummet tror jag, men jag visste inte om jag vågade se honom. Mamma sa att han ser precis ut som när han sover, bara lite blekare.
När jag kom inte genom dörren till hans rum så kände jag mej nästa panikslagen. Jag såg något väldigt blekt på sängen och vände mej om i samma sekund för jag vågade inte se honom. Jag klarade inte av tanken på att se min lillebror död. Usch, jag börjar gråta bara av att tänka på de nu när jag skriver.

Man jag ville ju ändå se honom, och jag vet att jag hade ångrat mej om jag inte gjorde det, så jag gick in till slut. Och det lovar jag, aldrig har jag varit med om något så hemskt :( Så blek och så insjunken i ansiktet, men ändå var han så fin... Min älskade lillebror... min kämpe.. Han va alldeles kall.
Det går inte att beskriva. Jag vet att jag upprepade samma sak säkert 10-20 gånger när jag höll om honom där han låg. "Kom tillbaka, kom tillbaka, snälla, snälla". Om och om igen.
Usch, jag orkar inte...

Jag har nog aldrig gråtit så mycket som den dagen. Nu, vissa stunder så kan man ta det ganska bra och så hoppas man att det värsta är över (fast givetvis fattar man ju att det inte går så fort, och det är nog inte meningen heller), sedan får man ett sammanbrott och ångesten får nästan inte plats. Jag bara undrar hur länge det kommer att vara så här. Jag orkar och vågar knappt va ensam. Helt sjukt.

Jag har alltid trott att detta livet inte kan vara allt man får. Det måste finnas något mer, men nu när det blev så aktuell så tvivlade jag. Men jag fick låna en bok av min svärmor, som alltid har trott på det "övernaturliga", jag vet inget annat sammanfattande ord för det. Det är en bok som heter Ljusfolket, och är skriven av ett medium som heter Benny Rosenqvist. Den handlar om "andra sidan" och om vad som händer när man dör. Man får tycka vad man vill om allt det där men den har hjälpt mej enormt mycket. Jag fick låna den innan Pierre dog och hade nästa läst ut den när det hände.
Det som händer (och som man får höra av många som har haft en nära-döden-upplevelse, att livet passerar i revy) är att man får se sin "livsfilm".
Jag visste ju inte om jag skulle tro på allt detta, eller om jag vågade tro på det, eftersom det var så avgörande för om jag någonsin skulle få träffa Pierre igen.
Men, hur som helst, mn får tro vad man vill men det sista som Pierre sa, som han sa till Veronica, fick mej övertygad om att allt är sant. Till saken hör att Pierre inte har läst boken.

Det sista han sa var "var det här alla avsnitten?"
Var det här alla avsnitten? Varför skulle det vara det sista han sa, av alla miljontals möjliga saker han kunde ha sagt. Det mest logiska för en döende människa med någon brevid sig borde väl vara något i stil med "jag älskar dej, hälsa alla att inte vara ledsna"?
Men det var det inte.

Pierres sista ord, tillsammans med Veronica:

-Var det här alla avsnitten?

-Ja, Pierre, det var det. Var det bra då?

-Ja, det var det!

--------------------------------------------------------------------------

Vila i frid min älskade undrebara lillebror!

Du var och är så genuint älskad av så otroligt många och jag saknar dig så jag tror aldrig tårarna kommer ta slut.

Finare och vänligare människa än du fanns inte, och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Vi ses på andra sidan.

Tidsfördriv medans SAP:en är väck

Känner mej ovanligt pigg idag! Det är knappt man tror sej själv när man säger det men det är sant. Jag känner mej pigg!
Kan kanske ha att göra med att jag gick en rejäl >>>promenad<<< igår. Men fyyy vad tråkigt det va! Jag är rädd att jag inte kommer att göra det igen i första taget. Jag hoppas att jag kommer göra det, men förmodligen blir det inte så.
Det tar ju sån tid, och så blir ju inte konditionen bättre av det heller direkt. Jag var ute och spatserade i lite mer än en timma, men det kändes som tre.

Idag tänkte jag bli blodgivare. Blodcentralen kommer till Ringhals tre gånger om året och då tänkte jag passa på nu. Jag har haft tankar på det innan, men det blir ju inte direkt av att man åker iväg bara för att lämna blod. Men nu när dom faktiskt håller till i samma byggnad som jag sitter så tänkte jag passa på. Jag känner att 4 våningars skillnad inte är tillräcklig ursäkt för att inte ta vägen om :P

I eftermiddag är ska vi gå igenom graderingen Fredrik och jag. Jag har ju knappt kunnat träna nåt den här terminen så jag har mina tvivel om hur vida jag kommer klara det eller inte, men jag hoppas. Helst av allt skulle jag vilja gradera med direkt till orange och skippa gult, men jag får nog vara glad om jag klarar gult till att börja med. Känns som en alldeles ultimat dag att gå igenom dett när man ska lämna blod och allt samma dag :P Men det ska nog gå bra ialla fall.

Jobba går väl sådär... Jag hittar inte längre programmet som jag behöver för att jobba, och teknikerna som ska fixa det är väl inte direkt räsersnabba heller, så vi får väl se om jag får ågot gjort alls idag...

Sätt en propp i hålet :P

Jag måste bara berätta om en rolig grej som en kollega berätta för mej på frukosten idag.
En vän till honom hade kommit hem rätt så rejält på pickalurven efter en kväll ute. När han kom hem så hade han av någon anledning bestämt sej för att duscha. Inget konstigt med det kanske, men problemet var bara att han somnade där med vattnet på. Och det största problemet av allt var att han somnade med rumpan i avloppshålet!!
Uppenbarligen så passade hans häck så bra i avloppshålet att detta orsakade totalt stopp, och när han väl vaknade på morgonen så var det rejäl översvämning i lägenheten!
TVÅ lägenheter under hans fick saneras, och han fick själv stå för hela kostnaden :P

Detta kallar jag humor på hög nivå!! Jag skrattade så jag höll på dö när min kollega berätta detta!!
Jag tror notan för den kvällen blev en aning högre än beräknat :P

Drömde en härlig dröm inatt

Jag fryser och jag är trött! Usch vilken ruggig morgon :( Ville verkligen inte gå upp imorse :S
Svettats har jag gjort i natt igen. Hade mina små förhoppningar om att det hade försvunnit, men det hade det inte :(
Så drömde jag en härlig dröm med. Jag kom inte ihåg den direkt när jag vaknade men efter ett tag, när jag satt i bilen tror jag det var, så kom jag ihåg den. Jag drömde att Pierre hade blivit frisk igen. Men det har han ju inte. Istället ligger han på sjukhus och ska tappas på vätska från lungorna igen. Ännu mer än det var förra gången :( Stackars bror.
Han skulle påbörjat en ny behandling med cellgifter idag, men istället får han alltså göra detta.
Jag försöker fortsätta med mitt sätt att inte tänka på det, men när det händer sådana här oplanerade saker som att det kommer mer vätska i lungorna så är det inte lätt...
Jag hoppas han får komma hem igen snart.

Vi tycker att du är så fantasktiskt tapper, Pierre. Hela familjen. Vi vet att du kommer klara detta galant!!!

Städhjälp :)

Det hade ju varit sååå underbart! Tänk att komma hem och allt bara är rent. Dammat, dammsugt och moppat...
Man hade alltid haft det relativt rent OCH man hade fått mer tid över till annat. Bara kunna komma hem och ta en långpromenad med Linnéa eller nåt.
Det kanske kan ses som en lyxvara och jag vet många som tycker att det är något man borde klara av själv. Ta hand om sitt hem liksom.... Men jag tycker inte att det är en lyxvara. Jag tycker att man spenderar alldeles för lite tid med sina nära och kära, och allt ska vara så stressigt hela tiden.
Med tanke på hur många som går arbetslösa idag och med tanke på hur lite tid alla har idag, hade det inte varit en utmärkt lösning att ordna så att städhjälp i hemmet blir någon form av "rättighet"? Alla tjänar på det. Arbetslösa får jobb, och dom som idagsläget arbetar heltid får mer tid för familjen när de inte jobbar.

Jag har inte råd med städhjälp tyvärr, men "man tager vad man haver" som det så vackert heter. Vem har sagt att det skulle vara fel med barnarbete? Min städhjälp heter Linnéa och hon är snart 2 år.

112 svarade inte

Helt vansinnigt sjukt!
Pierre hade ont i bröstkorgen igår så pappa ringde till Sahlgrenska och frågade vad dom skulle göra åt det. Dom ville då att Pierre, pga. omständigheterna, skulle komma in. Pappa som hade tagit ett glas vin kunde inte köra men sköterskan som pappa pratade med bad honom ringa 112 så att dom kunde skicka en ambulans, vilket han också gjorde. Två gånger.
Varje gång gick det fram 15-20 signaler, men inget svar! INGET SVAR!! Samma sak hände när pappa ringde upp igen.
Vad fan sysslar dom med!??? 112!? Vart ska man annars ringa när det är akut?
Nu var inte just detta akut, men vad hade hänt om det var någon som hade fått en hjärtinfarkt? 15-20 sekunder är ju en evighet i sådana sammanhang!
Så här FÅR det inte vara!
Vad fan är det som händer??
Detta tänker jag gå vidare med. Sånt här får inte hända!

Mormor på spett med grönsaker till middag?

Fick en konstig tanke när jag åt lunch förut. Den kanske hade fått en del att tappa matlusten, men jag är ju inte så känslig för sånt där äckelmageri så...
Men jag tänkte på kannibaler... Dom äter ju andra människor... Hur gör dom när dom jagar? För dom kan ju knappast gå till stormarknaden. Och nu tänker jag ju främst på de stammar som finns i vissa delar av världen där det är fullt "normalt" med kannibalism, inte på sånna där dårar som kallas för psykiskt sjuka.

Springer dom runt i sin skog och kastar spjut efter varann eller? Eller angör dom massa fallgropar och hoppas att de själva inte trillar i dom.

Dom kanske lägger ut nät i vattnet och fångar in sånna som tar sej ett dopp...

Och hur gör kannibalerna när dom väl har haffat ett byte? Skär dom halsen av fångsten och tömmer den på blod som vi gör när vi slaktar djur?

Eller gör dom som vi gör med skaldjur, kokar dom levande? Eller dom kanske hänger upp dom i ett nät och torkar dom, så som man gör med fisk i vissa länder.....

Hur som helst... Det måste ju vara rätt jobbigt att höra maten prata när man ska tillaga den :S Dom kanske snackar om vädret....

Jobbigt om dom kommer fram till sin eventuella fallgrop och ser fram emot en stor familjär festmåltid samma kväll, och så sitter mormor i gropen liksom. Jag antar att dom blir en mindre till bords då....

Passar på att skriva medans det funkar

Godmorgon! Blogger har legat nere IGEN! Tycker det är helt värdelöst, men inte mycket att göra åt :/

Helgen har varit bra. Det har inte hänt så mycket så man skulle kunna säga att det har varit lugnt, men vi har haft alla barnen hemma i helgen så då blir det livat oavsett vad man gör :P
Tyvärr har ju vädret sugit ordentliget så man har ju inte kunnat göra så mycket. William och Linnéa försökte gå ut under ett uppehåll, men efter tre minuter kom dom in igen. Linnéa som inte kan springa så fort och därmed hade svårt att ta sig in under taket på verandan i tid, var dyblöt!

Vi gick en promenad igår i alla fall. Vi tänkte gå till havet och leka med barnen, men det blåste så förbaskat mycket så vi stannade inte där utan gick vidare. Jag vet inte om Simon tyckte det var så kul att behöva gå till havet och "leka", men Linnéa hade i alla fall velat gunga på gungorna. Tror det är hennes favoritsysselsättning nu för tiden. Det är alltid gunga, gunga, gunga :)
Som tur var så hann vi med gungorna vid havet i torsdags, efter jobb och dagis.

Linnéa bjöd mej på "kaffe" i sandlådan :)

Bergsklättring?

Som sagt, gunga gunga gunga!!

Beundrar utsikten kanske...



Hittade den ruvande strandskatan igen. Tror den har legat
där i tre-fyra veckor nu.


Melodifestivalen såg jag väl hälften av ungefär. Somnade (som vanligt) efter kanske en timma, men blev väckt när omröstningen började, så jag såg det väsentliga <----(stavas det så?) i alla fall. Gick ju rätt bra för Sverige. Azerbadjans låt var rätt bra så den var väl en värdig vinnare, men synd bara att dom skulle vinna över oss.

Det var väl allt för nu, men eftersom blogger hela tiden ska krångla så får man väl passa på att blogga så fingrarna fattar eld, medans man kan.
BYE!

Eftermiddagen från igår

ÄNTLIGEN funkar bloggen igen. Blogspot (google) har tydligen haft problem och många med mej har inte kunnat hitta sina bloggar. Det stod när man loggade in att Man inte var skribent på någon blogg och däför inte kunde skriva något.
Men efter en hel dags fixande ska det alltså funka igen :D

Vilken eftermiddag jag hade igår! När jag gick från jobbet så var det ju ganska varmt, så jag tog glatt av mej skjortan och gick i bara linnet till bilen. När jag kom dit började jag rota i väskan efter bilnyckeln, men jag kunde bara inte hitta den. "Kan jag ha tappat den?", tänkte jag. "Eller kan den ha trillat ur jackfickan?"
JACKFICKAN! Jag hade ju glömt hela jackan på kontoret! Och i jackfickan låg bilnyckeln! Åååååh suck! Det tar ca 7-10 minuter att gå till kontoret från parkeringen så det kändes väl sådär kul :(

När jag äntligen kom dit igen så hade någon sökt mej. Då hade jag glömt att aarkivera en fil så att personen som behövde den kom inte åt den. "JA, men det fixar jag med den gång", sa jag. Så jag satte igång min dator igen och skulle med ett snabbt klick ordna detta. Eller inte. Det visade sig att bara för att jag inte hade filen kvar på datorn så kunde jag heller inte arkivera den i programmet.
Så ner i orginalarkivet och leta upp den rackarns ritningen, upp igen och skanna in den, ner igen för att lägga tillbaka den, och framtill datorn för att lägga in den på nytt och arkivera den. KLART!
Sen gick jag till bilen igen och åkte hem.

Hemma. Vad möts jag av där? MYROR! Myror motsvarande en halv myrstack kröp omkring på mitt golv!
Jäkla as! Dagen innan hade jag haft några stycken inne, men dom slog jag ihjäl med flugsmällan och sopade ut, sedan var dom borta. Eller jag trodde det i alla fall.
Men så igår så var dom där igen, i en rejält större mängd. Så jag tog fram dammsugaren och började härja omkring med den, men det kom ju bara fler och fler, så jag hade förmodligen kunnat stå där än idag och damsugit. Om jag nu inte hade haft turen att hitta stället dom kom från.
Detta var längs listen på golvet och runt en dörrpost, så jag tor fram någon insektsspray (kommer inte på vad den heter nu bara för det) och började spraya just där. Fönster och dörrar var givetvis öppna för att det var varmt. Sedan så tror jag faktiskt att myrorna kapitulerade :D Men vi får väl se när jag kommer hem idag.

Detta låg i  Linnéas paket från farmor igår

En lite trevligare sak som hände igår var att svarmor, a.k.a Linnéas farmor kom över med en påse med två paket till Linnéa! En för tidig present kallade hon det :P Jag som tycker att det är lika kul när Linnéa får paket som när jag själv får det blev ju jätteglad :D Myrorna låg nu bortglömda i dammsugaren :P

I ett av paketen låg en jeansklänning, men bolero och ett par spetsstrumpor, och i det andra paketet fanns det ett par 3/4-långa byxor och ett linne. Jättefina saker. Byxorna och linnet har hon på sej på dagis idag, men klänningen och boleron ska hon få ha när hon fyller år :) Inte långt kvar nu heller :D Min stora lilla sessa!

Nu ska jag snart gå hem från jobbet. Får väl se om det blir bra väder i eftermiddag så att jag och Linnéa kan gå till havet. Det har hon pratat om i ett par dagar nu. Åka vagnen dit vill hon göra :D Hon vet vad hon vill i 9 fall av 10. Undantaget när hon ska gå och lägga sig och inte vet om täcket ska vara på eller inte, hihi.

God eftermiddag gott folk!

Fina fina glasögon

Har roat mej kortvarigt med att kika på Specsavers hemsida på nya glasögon, och oj vad mycket fint det finns. Blev allt liiite förälskad i ett antal stycken.

BROOKE - Stilrena men ändå feminina. Frågan är bara hur jag passar i svart?
 


BROOKE - 1395:- Framifrån

  


BROOKE - Från sidan

 



GALE - Väldigt feminina och söta. Färgen passar mej nog bra tror jag.
 


GALE - 1395:- Framifrån

  


GALE - Från sidan

 



LITE 107 - Ljusa och fräscha. Vet inte hur jag passa i vitt, men det skulle vara kul med nåt nytt. Tyvärr dyra.
 


LITE 107 - 1995:- Framifrån

 


LITE 107 - Från sidan

 





OSIRIS - Hur fräcka och coola som helst. Mycket svart och vitt. Vet ej hur jag passar i detta.



OSIRIS - 1795:- Framifrån

  


OSIRIS - Från sidan

 



S SACHA - Metallfärgade och lite feminina. Mettalfärgade var mina gamla glasögon, och det vet jag att jag passar i.



S SACHA - 1395:- Framifrån

 

S SACHA - Från sidan

 

Så vilka ska man välja? Man får nog åka dit och prova så att man inte köper grisen i säcken. Borde nog göra ett nytt syntest också.


Så klantig jag är!

Det blev varken springa eller pannkakor igår :(
Jag var visserligen inställd på att springa för Fredrik skulle komma hem strax efter mej. Men medans jag var på väg hem så ringde han och sa att han ändå skulle bli sen. Så jag tänkte att då får det väl bli pannkakor i alla fall då. Jag skulle bara behöva stanna och köpa mjölk och ägg först.
Men... Kortet låg glömt hemma och kontanter brukar jag aldrig ha mycket av på mej. Så lyckat då att jag visste att jag hade en oinlöst trisslott som jag vunnit 75 kr på :)
Jag hämtade Linnéa på dagis och så åkte vi till Ica, plockade på oss våffelpulverblandning (pannkakor skulle ta för lång tid och jag var vrålhungring eter min fattiga lunch samma dag), mjölk, ägg, sylt och majonäs och så gick vi till kassan. Jag tog upp min lott som jag hade vunnit på och räckte fram den till damen i kassan, och sa att hon kunde kvitta vinsten med kostnaden.
"Men det är ingen vinst på den här", säger hon.
Jag fick tre lotter av mamma. En var det vinst på, dom andra slängde jag. Jag har altså slängt en vinstlott. Jag som så sällan vinner. Suck...
Så det var bara att ställa tillbaka varorna och vandra ut igen :( Kändes rätt så pinsamt måste jag medge :S
Man får väl bara vara glad att det inte var mer pengar i vinst.

Bottenlösa jag

Den är inte så stor som
den ser ut!

En lunch med en hel burk soppa och jag är FORTFARANDE vrålhungrig!!
Jag trodde jag skulle bli mätt på den för jag tyckte den så rätt stor ut, men icke sa nicke.
Nu protesterar magen mer än nånsin. "Knorr knorr, KNOOOOOORR".

Pannkakor med majonäs

Är det så himla konstigt med pannkakor med majonäs på??
Varje gång jag nämner detta för någon så rynkar dom på näsan. Och då har dom inte ens testat det än!!!!
Det SKA vara majonäs på pannkakor!

Springa?? Eller steka pannkakor??

Oj nu är jag minsann skakig i kroppen.

Kroppen kräver MAAAAAAAAT!

Lågt blodsocker kallas det visst också på ren svenska.

Snart lunch. Blir soppa idag. Jag var lat igår och orkade inte laga någon mat så köttsoppa med grönsaker på burk. Alltså alltsammans på burk, inte bara grönsakerna i fall detta missförstods.

Jag är ruggigt sugen på pannkakor, men då måste jag stanna i affären på väg hem och köpa mjölk och ägg, plus att det tar 100 år att steka dom så rackarna sen. Fast då har man ju nåt att göra den stunden.

Hade ju tänkt ta mej en löptur med ju. Det hinner jag ju inte om jag ska steka pannkakor.

Hmm.. Jag får vänta och se ifall Fredrik ska hålla sej hemma ikväll helt enkelt. Ska han det så passar jag på att springa, ska han inte det så blir det pannkakor.

Precis som mamma och pappa

Igår när jag kom hem från jobb och utvecklingssamtal, kom svärmor över. I nävarna hade hon en gräsräfsa storlek mamma, en kratta storlek Linnéa och en massa strandleksaker till Linnéa.
Detta fick mej att tänka på en dag i vintras när motsvarande hände, svärmor kom vandrandes över till oss med en snöskyffel till mej och Fredrik och en liten snöskyffel till Linnéa.
I söndags när det var så fint väder passade Fredrik på att klippa gräset. Vad gjorde Linnéa då? Jo hon gick efter och klippte med sin smattergräsklippare :)
Så nu kan lilla damen både skotta snö, räfsa gräs och klippa gräs med mamma och pappa :D
Jag lovar att detta är det bästa sättet att få något gjort hemma när man har barn. Låt dom göra precis samma sak som mamma och pappa!

Ringhals egna universum

Inte nog med att man ska lära sej ett nytt jobb, det kan väl i sej vara ganska enkelt, men för att klara av att jobba här (Ringhals) så måste man desutom lära sej ett helt nytt språk :S
DMS, CM/DM, SAP, Darwin, Batch, DAP m.m.m.......... Suck...
Jag är totalt utmattad i skallen efter dagens gruppmöte :( Kan knappt bärga mej tills jag förstår Ringhals egna universum...

Tillbaka igen

Då var det måndag och man är tillbaka på jobbet. Idag är jag i alla fall vaken så det bådar gott :D
I eftermiddag, kl 16.15 närmare bestämt, är det utvecklingssamtal för Linnéa. Då får vi se om hon har skött sej :P
Fredrik är i Växjö, fast nu är han nog på väg hem iofs. Han ska också med på utveckligssamtalet. Då får vi dessutom se filmen som dagis har gjort på Linnéa under hela året! Ska bli jättekul :)
Tycker det är underbart med ett dagis som lägger ner så mycket energi och tid på att följa upp med filmer och bilder på barnens utveckling. Det har man ju glädje av för alltid.

Nu är det nog dags att sätta igång att jobba :)

"Vilken härlig dag! Dada dam dam, dada dam dam da da dam"

En helt underbar dag! Med undantag för ett och annat missförstånd och missöde, men men, sådana förekommer väl även dom bästa dagar.

Även idag har det ju varit fantastiskt väder, det har väl inte undgått någon (i alla fall inte här i Åsa, men resten bekymrar jag mej inte ett dugg om :P). Det har utnyttjats till max av familjen  H&S. Man borde väl kanske ha gått till stranden och bara latat sig, men det fanns massa att göra i trädgården så det fick bli det istället. Inte mej emot heller. Det är lustigt att sånt som varit så trist innan, som trädgård i det här fallet, har blivit så kul nu. Det är klart, rensa ogräs kanske inte är så kul, men det är väldans fint när det är klart :D

Så nu är stenmuren nästan helt klar, det har varit mitt projekt sedan ett tag tillbaka så det känns som att man har målet i sikte nu.

Fredrik och Linnéa har klippt gräset, eller det mesta ialla fall. Mitt stenmursprojekt blockerade en del av gräsmattan, så allt blev inte klippt. Linnéa har gått efter Fredrik hela förmiddagen med sin smattergräsklippare och sett himla nöjd ut :) Jag trodde hon skulle bli rädd när vi startade gräsklipparen, men det tog inte många sekunder innan hon tyckte den var spännande!

Jag har sågat ner ett äppleträd idag också, till Fredriks förtvivlan. Han såg när jag stod och sågade av några döda grenar, och tyckte att jag var så duktig, men uppenbarligen så trodde han väl att jag skulle beskära det, inte döda det.

Efter ca 10 minuter kom han tillbaka efter ett toabesök, då satt jag på gräsmattanoch hade kommit halvvägs genom stammen. Till en början såg han så glad ut och det fick jag veta berodde på att han trodde att jag satt och tog en paus. Men när han fick syn på sågen i mitten av stammen så såg han inte lika glad ut. Han hävdade att vi kunde fått ordning på trädet, jag hävdade att det blev fulare och mera dött för varje år.

Trodde han verkligen att jag kunde beskära äppleträd? :D Det får man ta som en komplimang :D
Hur så helst så var det en pain in the ass att såga av trädet och inte nog med att svetten rann och håret åkte in i ögonen hela tiden, utan dom nedrans glajerna åkte bara av näsan hela tiden så jag tog av mej dom och la dom brevid mej och sågade vidare.

 Till slut kom Fredrik och sågade av det sista, och eftersom jag inte visste vart jag skulle göra av grenarna och trädet så började jag släpa det till baksidan huset. Halvvägs dit kom jag på att glasögonen låg kvar på gräsmattan och dom syntes ju inte jättebra, så jag hämtade dom med en gång.

Men försent :S

Mina nya(ste) glasögon är numera i tre delar och dom vara bara att slänga. Så jäkla klantigt att lägga dom på gräset så det är inte klokt men gjort är gjort. Jag hade mina gamla kvar som tur va :)

Till lunch blev det pizza, och sedan avslutades kvällen på glasscafét, där Linnéa hann äta tre skedar innan glassen åkte i backen. Snälla ägare är det på det stället i alla fall för Linnéa behövde inte betala för någon ny :)

Så en härlig dag allt som allt, äppleträdsmissförståndet och glasögonkraset till trots, men man får väl inte begära allt för mycket.

Nu kämpar jag för att LInnéa ska ligga kvar i sängen och sova, men trollet gör som hon vill, inte som mamma vill :<

Nu vill i alla fall jag avsluta kvällen med en film (återigen tur att jag har dom gamla glasögonen kvar)

Det var en gång en effektiv Lördag

Ojojojoj! Idag har jag lyckats vara riktigt effektiv. Jag har hunnit med att rensa rabatten, klippa buskar, klippa Linnéas lugg, göra i ordning lite mer vid stenmuren, spela medans Linnéa sov och äta middag. On top of all this, så har jag dessutom hunnit med främmat i form av far och bror!
Sååå himla effektiv :D
Känner mej himlans nöjd.

Nu sitter jag bara här och väntar på att mr Frånvarande ska komma hem. Jag börjar sakna honom nu. Han har varit borta mycket nu på kort tid, men måste man så måste man ju. Jag kommer tycka det är värt det sen när vi blir rika :P

Linnéa har verkligen utnyttjat det faktum att det är lördag, och jag borde för längesedan sagt stopp. Hon har haft en egen godispåse som hon fick av morfar och Pierre, och jag kan lova att bara för att människan är liten så behöver inte magen vara det (!)
Hon äter ju inte godis så ofta så hon får väl njuta av det idag :)

Härligt när det är både lördag och fint väder. Det enda jag saknar nu är en löprunda, men den får väl vänta tills har är lite friskare :(

Nu blev mr Frånvarande plötsligt närvarande igen :)

Diagnos fastställd

Imorse ringde herr Svante igen. Provsvaren hade kommit.
Nu har jag fått veta att jag är sjuk. Jag har tydligen inte så lång tid kvar att leva heller så jag får verkligen se till att njuta av tiden som är.

Nej, jag bara skoja.... Men herr Svante ringde mycket riktigt och allt var inte som det skulle, även om jag inte fick någon livstidsförkortande diagnos. Tydligen så är jag laktosintollerant.
"Ja ja" tänkte jag. "Det kan jag ju vara, jag tycker ändå inte om mjölk och ska man ha det i maten så kan man ju välja laktosfritt".
Tji fick jag. Det visade sig när jag kollade på >>>livsmedelsverkets hemsida<<< att det är massvis med andra saker som innehåller laktos. Jag får till exempel sluta äta den godaste glassen som finns, Hallon Lakrits :(
Jag måste dessutom börja göra eget potatismos eftersom att potatismospulver innehåller laktos. VAD JOBBIGT!!! :P

Men det positiva är väl att jag fick en förklaring till min uppsvällda mage. Den har verkligen varit enorm och jag har gått och dragit in den eftersom det har sett ut som att jag är gravid. Jag gick till och med och köpte ett graviditetstest bara för att kunna utesluta något. Det visade naturligtvis att jag inte var gravid, så nu känns det ändå rätt skönt att ha fått veta något konkret.
Jag fick recept på B12 och folsyra så jag får väl hälsa på apoteket i eftermiddag. Herr Svante trodde att om jag undvek laktos så skulle eventuellt kroppen kunna ta upp dessa ämnen naturligt igen, men eftersom värdena för detta var låga för tillfället så skulle jag ändå äta detta under en tremånadersperiod. Och vem är jag att säga emot?

Nu undrar jag bara om denna laktosintollerans kan ha något attt göra med mina överdrivna svettningar på nätterna. Det var likadant inatt igen nämligen. Jag glömde givetvis att fråga detta när han ringde förut. Men om inte annat så visar det väl sig så småninmom .

Några läckande vattensängar till salu?

Idag är jag hemma igen. Fast "igen" kanska man inte kan kalla det när jag är hemma av samma anledning som igår....
Jaja.... Idag har jag i alla fall fått spelat lite WOW :) Igår blev det inget eftersom allt inte funkade som det skulle och då blir det liksom inte kul att spela, men idag har det gått som det ska! Tiden springer iväg som bara den när man väl är igång. JAg satte mej att spela alldeles nyss känns det som, fast egentligen är det nästan 3 1/2 timma sedan. Men det var ju längesen jag spelade sist så då får det väl va okej då.

Nu ska jag snart hämta Linneá på dagis. Fredrik är också på g hem. Han ringde alldeles nyss och sa att han ska till Växjö inatt. Trevligt för honom.
Själv får jag riktig sovmorgon jämfört med honom, och det trots att jag också ska jobba. Jag ska nämligen inte gå upp förrän 5! Tjohoo!
Det är ju å andra sidan rätt bra för då kanske jag inte hinner bada i min egen svett så många gånger i natt. I natt vaknade jag och var pisseblöt av svett (verkligen plaskblöt, en läckande vattensäng hade varit torrare), så jag torkade av mej med täcket (vad gör man inte mitt i natten för att få sova?) och vände på det och somnade om. Efter ett tag, jag vet inte hur länge, vaknade jag igen. Lika blöt den här gången! så jag gjorde samma sak igen, torkade av mej med täcket och vände på det. Det hade förmobligen gått en stund mellan gångerna för andra sidan var torr.
Men så här har det varit ett tag nu. Jag som aldrig brukar svettas på natten. Nu känns det som jag får ta igen åratal av svettlösa nätter.
Nojig som man är, med tanke på den där konstiga tröttheten så kan jag inte låta bli att undra om det är nåt skumt på gång. Jag känner mej nästan som en hypokondriker.

Nä nu sticker klockan iväg. Dags för att hämta hem mini-yrvädret :)

Fortfarande en smittorisk, men nu med en snygg bikini

Ja då va man hemma idag då. Jag gick hem redan igår pga att jag hostade som en galning. Det gör jag ju tyvärr fortfarande, annars hade jag gått till jobbet som vanligt.

Linnéa fick däremot ändå åka till dagis. Inte för att hon har något emot det, hon har det mycket roliga där, plus att hon verkligen älskar sitt dagis. Man kan lungt säga att vi gjorde ett bra val av dagis :)

Jag hade nog inte varit en sån rolig mamma idag om Linnéa hade fått vara hemma dessutom. Jag sitter mest ner och bara tar det lugnt.

Jag ska försöka göra ett ryck sedan och dammsuga av golvet lite för det liknar mest en sandlåda just nu. Fredrik verkar aldrig besvärad av det, jag vet inte en som han känner det under fötterna. Det är konstigt, för det är han som har de mjuka fina fötterna i den här familjen, medans jag ligger inne med rejäla lädersulor :S Ändå är det jag som har ont av att det knastrar under fötterna när man går på golvet.

Min nya bikini kom igår med :) Jag passade på att åka och hämta ut den när jag ändå skulle hämta Linnéa. Och den passade PERFEKT :D Snygg som attan va den.

Så nu kan man gå ut med gott självförtroende i sommar. Istället för att titta på fru Barbamammas vågskvalp så kommer eventuella blickar dras till den snygga bikinin :D Smaaart!

Nu ska jag ta och spela lite WOW på Fredriks användare tror jag.

Ta mig en fundarare

Jaha... Då hade man hosta också.
Vet inte om jag ska gå hem eller stanna på jobbet. På frukosten satte sig ALLA vid det bordet där jag inte satt. Funderar på om dom vill att man ska åka hem.

Det tåls att fundera på :S

Weekend review

Idag känner jag mej TOTALT orkeslös och bitter. Jag tycker att det räcker med att det är måndagsmorgon, det är tillräckligt tungt, men nu har jag dessutom dragit på mej en brakförkylning!
Jag har huvudvärk, ont i halsen, ont i bihålorna, nästäppa, u name it! I natt vaknade jag och hade så ont i halsen att det kändes som rakblad när man svalde. Vet inte om jag haft så ont i halsen nån gång... Inga halstabletter hade vi hemma och så börjar man tidigt så det finns inte en mack som har öppnat på vägen till jobbet :( Bara att gilla lidandet.

Så nu kan jag inte träna heller :(
Fläsket runt rumpan och magen gör sig påminnt så fort jag försöker ta på mej ett plagg som jag inte använt på ett tag, och jag blir lika ledsen varje gång. Inte för att de extra kilona finns där utan för att det har tillkommit sedan jag började göra något åt min kondition. Då känns det ju inte som att jag kan göra något åt det. Jag är så glad att jag har en sambo som är så snäll och stöttande. Älskar dej!

Helgen har varit bra (bortsett från att jag blev förkyld). Jag inledde helgen med att dekapitera en skata som mina katter skadat och sedan lämat åt sitt öde. Jag skojar inte när jag sägar att ögonen höll på att ploppa ut när jag gjorde det.
Sen så var det träningsläger på Kungsbacka Kampsportcenter i helgen. Fyrfaldiga världsmästaren i kickboxning, Totto Heidrup, var där och höll pass under två dagar. Det skulle varit kul att vara med, men jag och min svägerska stod för matserveringen, så det gick inte.
Mamma och pappa passade Linnéa, och efter matserveringen åkte jag och gratulerade mamma som fyllde år igår.
I söndags rensades det ogräs, mestadels brännässlor och kvickrötter. Linnéa och William letade maskar som de sedan begravde igen, man kan inte annat än beundra deras idéer :P

Jag avslutade helgen ungefär som jag inledde den (inte med att döda skator), med ett par glas vin. Jag tror att jag deckade till i soffan ett tag också innan jag till slut gick och la mej. Men med tanke på att båda jag och Linnéa är förkylda så har jag inte direkt lyckats sova gott :(
Shit happens :/

Med tanke på början av den här veckan så kan vi väl bara vänta oss att det blir bättre mot slutet. Jag håller mina tummar.