En månad sedan igår

Då var det måndag igen... Nästan helt onödigt att börja ett inlägg med den kommentaren för man blir deppig bara av att skriva det. Men nu är det gjort, så nu får det va så.



Igår var det en månad sedan Pierre dog. Jag tänkte inte på det förrän pappa sa det. Det känns konstigt att det har gått så himla fort! Jag kan inte komma ihåg vad jag kan ha gjort som skulle fyllt ut en hel månad?? Jag var i alla fall vid graven igår. Första gången sedan begravningen, och tårarna sprutade så klart :( Jag kommer aldrig vänja mej, aldrig.
Jag fick en sådan konstig impulskänsla igår när jag stod och tittade på graven. Det kommer låta väldigt konstigt säkert, men jag tänkte sätta mej ner och klappa honom på kinden. Men halvsekunden efter så kom jag på mej själv med att det ju inte går. Väldigt konstig underlig känsla. Eller inte känsla, utan infall snarare. Jättekonstigt.

Jag glömde min lunchlåda hemma på bänken i morse. Nu är väl den oätlig när man kommer hem :( Så jag får helt enkelt köpa lunch på jobbet istället. Synd att det ska vara så dyrt :(