Det märks verkligen på alla att begravningen närmar sig. Det blir jobbigare och jobbigare ju närmare dej kommer, och det blir verkligare och verkligare.
Jag har fortfarande inte fattat vad som har hänt tror jag, men när jag tänker på det så kommer det liksom över mej. Och det är det som blir värre hela tiden.
Jag är så rädd att allt, verkligen allt, ska komma över en när det är dags för begravningen att jag inte klarar av det. För om inte tidigare, så då kommer jag ju att inse hur verkligt allt detta är. Usch! Fy fan! Jag får ångest bara jag tänker på det. Så fort jag tittar på bilder så kommer allt över mej. Det är värst med bilder som är tagna strax innan han blev sjuk, för då anade man ju ingenting.
Fast jag kan ändå inte låta bli att titta på bilder heller. Jag kollade på bilderna son Jakob hade lagt upp igår, och han va så himla fin! Så himla glad på alla bilder...
Tack Jakob för att du la upp dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar