Pierres begravning

Jag undrar hur lång tid det ska ta att förstå? Nu när begravningen är över så har allt blivit så definitivt, fast det går liksom inte att ta in. Det går inte! Skulle Pierre vara borta för alltid? Ska man ALDRIG få träffa honom och hålla om honom igen? "Aldrig" är ett oändligt ord, och jag förstår det inte i det här sammanhanget. Hur mycket jag än försöker.
Jag var ju van vid att inte träffa Pierre så ofta, så jag tänker inte på det hela tiden, men med det i åtanke  så kan jag bara utgå ifrån att det kommer att bli jobbigare och tydligare ju längre tiden går. Det första året kommer bli tungt.... Alla högtider som man är van att fira tillsammans med familjen, där kommer inte Pierre att vara med. Helt ofattbart...

Begravningen var jättefin! Så himla vacker. Så många som hade kommit för att ta avsked av min älskade lillebror. Han hade så många vänner och var så omtyckt av många... Jag kan inte förstå i vilket syfte han skulle försvinna.
Pierres kista var svart. På den var det dekorerat med röda rosor, vita liljor och murgröna. På ett lilet bort brevid kistan stod ett fotografi av Pierre och ett tänt ljus. Framför ljuset låg en röd ros.
Det var så fruktansvärt uppenbart vad som hade hänt när jag kom in i kyrkan och såg hans kista och visste att han låg där i. Han låg där i med två nallar som han fick på sjukhuset....

Igår var jag hemma från jobbet. Jag höll mej sysselsatt med diverse saker så jag hade tankarna på annat håll större delen av dagen. Men jag kände ändå, samma kväll som den dagen då begravningen var, att jag behövde ha möjligheten att va hemma från jobbet. Jag orkade inte med tanken på några måsten just då, och därför blev jag hemma.

Minnesboken vi hade gjort till Pierre blev överöst med fina ord. Många många har skrivit i den, och det kändes underbart att få läsa det.

Pierres kompisar som bar kistan gjorde ett fantastiskt jobb! Det hela var så himla värdigt gjort. Att klara av den uppgiften utan att bryta ihop tycker jag är starkt!
Jag har redan tackat för att dom gjorde det, men jag skulle kunna göra det 10 gånger till utan att det skulle uttrycka det till 100%. Dom var fantastiska.

Nu vilar Pierre på en jättefin plats. Uppe på en kulle med en fin utsikt över dalen. Mamma bor alldeles i närheten och jag tror att hon kommer att gå dit ofta ofta. Pierre kommer aldrig att vara ensam där han ligger nu.

Älskar dig Pierre...