Jag stannade inte speciellt länge på jobbet idag heller och tur va väl det, för annars hade jag väl inte vart klar med allt ännu!
Det blev jag som klippte gräset idag. Fredrik hade inte sovit på hela natten och hela dagen så det kändes mest rättvist att jag gjorde det. Sen fick han ju ändå åka till klubben och ta hand om passet iaf så han fick ingen sömn ändå :(
(Nu kommer han visst hem ser jag)
Det har varit en väldans massa prat i telefonen idag. Mamma, pappa och Veronica. Men det är trevligt. Det behövs nu när allt är som det är. Mamma och pappa hade varit och tittat på Pierre idag, när han låg i sin kista. Tittat och tagit kort. Det kanske kan tyckas makabert att ta bilder på honom när han är död, men även om ingen kommer att titta på bilderna så är jag glad att dom ändå finns. Det är som ett sista minne på något sätt. Även om jag aldrig sett dom. Jag önskar att jag kunde och ville se Pierre igen, men jag klarar inte av det! Det känns som att man börjar om med sörjandet igen. Och det blir så himla verkligt alltihop. Jösses, jag har nog verkligen inte fattat att han är borta. Han är borta. I alla fall kroppsligt. Själen finns någonstans.
Både mamma och pappa sa att han såg ut precis som när han dog. Ena ögat var lite lite insjunket (ursäkta läskiga detaljer, men jag vill beskriva honom som han var) men annars var han som "vanligt". Min älskade lillebror.... Kan inte förstå att du är borta... Jag vill inte förstå det.... Jag vill inte behöva förstå det menar jag...
Gissa vad jag dricker nu då, tjugo i tio på en vanlig onsdag? En öl... Men är det lill-lördag så är det ;)
Skål Pierre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar