Kolmårdens djurpark

Oj vad längesedan det va jag skrev nåt! Men det blir tyvärr så när man har semester och alltid vill hitta på nåt :(
Jag blir så himla rastlös om jag inte har något att göra och det kan göra mej riktigt irriterad. jag blir på ruggigt dåligt humör! Fråga Fredrik!
Men det har inte varit så himla många sådana dagar tack å lov! Jag hade en här om dagen, men då föreslog Fredrik att vi skulle följa med honom till Norrköping dagen efter, där han skulle jobba, och samtidigt passa på att gå på Kolmårdens djurpark! Vilken underbar idé, tyckte jag! Så så fick det bli.

Eftersom att Fredrik skulle vara i Norrköping redan kl. 4 morgonen därpå så åkte vi hemifrån vid tolvsnåret samma natt. Vi packade i William och Linnéa i bilen och så bar det iväg :D Jag somnade efter ett tag i bilen och det gjorde barnen med, även om Linnéa tog en rackans tid på sig att somna om!
Prick klockan 4 var vi framme i Norrköping. Fredrik gjorde det han skulle med jobbet och sedan åt jag och barnen frukost på McDonalds medans Fredrik sov en stund i bilen. Jag väckte honom efter ett tag med en kopp kaffe :)

Fredrik uträttade några ärenden till och sedan hälsade vi på hans farmor Linnéa och hans faster Sonja. Jag har träffat dom en gång innan när Camilla och Martin gifte sig, men annars har jag bara hört deras namn ibland. Det blev lite mer kaffe där och sedan åkte vi äntligen till Kolmården :D

Det var stort, väldigt stort! När vi hade kommit halvvägs in i parken kom Fredrik på att han hade glömt sin snus och det tog honom en evinnerlig tid att hämta den :P Delfinshowen hann vi inte gå på, men det gjorde inget. Det fanns så mycket annat att se. Linnéa och William åkte "Kaffekopparna" i Bamses värld och Linnéa såg helnöjd ut! Jag vet inte om William kanske var lite för stor för den åkattraktionen, men han var snäll och åkte med Linnéa iaf.

Det var mycket som var kul att se och göra, barnens lantgård tex. Linnéa och William gick omkring där och klappade alla djuren, stora och små. Jag vet ju att Linnéa aldrig har varit med om nåt sådant innan så hon tyckte det var jätteskoj :D
Men det häftigaste var nog ändå safariupplevelsen! En haltimmes lång färd i en linbana, högt och lågt över en massa olika savanndjur och björnar. Hur häftigt som helst! Hur ofta får man se lejon på två tre meters avstånd!? Hur coolt som helst! Tyvärr satt vi i samma linbanebur som en annan familj med odrägliga ungar :( Men man kan ju inte få allt här i livet... Fast lejonen såg hungriga ut, dom kunde ju ha fått sej ett skrovmål....... Fast nej, det hade säkert bara blivit en massa pappersarbete för djurparken efteråt.

På hemvägen somnade jag igen :P Barnen med såklart! Stackar Fredrik, han fick köra igen. Men han stannade till i Gränna så där tittade vi på polkagristillverkning och köpte med oss en hel hög. Ellle jag gjorde det, dom andra köpte varsin medans jag köpte tre :P Men så visar ju vågen resultatet av det också :( Hoppas den visar fel.

Men men.. Nu är vi ju hemma i alla fall. Det var en härlig utflykt! Helt underbart att få tillbringa en hel dag bara med familjen. Det hände ju inte allt för ofta att man gör det. Man får ta vara på de små stunderna :)

Familjen framför tigrarna (som är väääldigt svåra att se)

William, Linnéa och Fredrik klappar djuren :)

Lägg till bildtext

Linbanesafari!

Polkagristillverkning i Gränna

Igår var det två månader sedan Pierre dog, på tal om något helt annat. Jag känner av allt detta mer och mer. Det har ju gått så lång tid sedan man träffade honom nu och det gör ju att man börjar förstå. Innan tänkte man ju att det inte var så konstigt att man inte hade träffat honom på ett tag, för det var ju så det brukade vara. Men nu har det ju gått så lång tid att det inte längre är normalt. Då inser man och då gör det ont, SÅ HIMLA ONT!
Kommer det nånsin försvinna? Jag både vill och inte vill det. Jag tycker det är så himla jobbigt varje gång man får en sån där hemsk dipp, men jag vet inte om jag skulle vilja vara utan det heller. Jag vill ju inte glömma hur mycket jag saknar honom. För då känns det inte längre som att han är nära. Och jag vill alltid att han ska vara nära. Alltid.
Jag hoppas att jag träffar honom i ett annat liv och känner igen honom från detta livet. Som min bror. Tänk vilken underbar känsla det skulle vara att få träffa honom igen. Jag vill det. Jag vill det!