Pierre hälsade på tror jag!

Ja, då har snart en vecka gått av semestern och vad har jag sysslat med?? Ingen aning :S Jag har grejat lite i trädgården, jag har lekt med Linnéa så klart, jag har städat, jag har tvättat våra soffor.... m.m... Är det det som kallas semester? Man ska ju ta igen sej på semestern!!! Och vad sysslar jag med? Nästan bara trista saker!
Jag har visserligen fått tid att springa lite, men nu har jag ont i benet istället :( I låret. Och det blir ju inte bättre av att envisas med att springa.. :( Bara att vila ut benet tills det gillar läget igen antar jag :( Man attans vad irriterad jag blir när det är massa saker som hindrar mej i min träning!

Men nu låter det ju bara som att jag klagar. Det var inte riktigt meningen... Jag har en spännande sak att berätta! Jag tror att Pierre hälsade på i förrgår kväll.

Jag och Fredrik hade gått och lagt oss. Fredrik hade svårt att somna och jag fick återigen en sån där dip när gråten bara kommer och inte vill sluta. Eftersom att Fredrik hade svårt att sova så försökte jag att inte visa honom att jag var ledsen. Jag låg där och undrade varför Pierre inte visade sig på nåt sätt. Jag tänkte på hur mycket jag saknade honom och på att jag skulle vilja känna att han finns här omkring oss. Jag vet ju att han gör det, men jag önskade att jag kunde få ett bevis på det.
Sen går det kanske en minut och då kändes det som att täcket stramades åt. Jag kände det fast nånstans så tänkte jag att jag nog hade inbillat mej. Då går det kanske en halv minut till och sen känner jag det igen, och den här gången VET jag att jag inte inbillade mej!
Jag sa till Fredrik att "jag tror att det är någon bakom mej, det kändes som att nån drog i täcket". Jag vet att Fredrik inte är helt skeptisk, men han vill nog ha lite fler "bevis" än mej kanske.... Hur som helst så sa han "det är nog Pierre som hälsar på". "Ja, det är det nog" sa jag.
Sedan gick det kanske någon minut till och sen rycker Fredrik till ordentligt och frågar mej om jag skojar med honom. "Vaddå skojar" sa jag. "Jag ligger helt stilla". Då frågade han om det var jag som la en hand på hans mage. Det var det ju inte, jag låg ju helt stilla. Sedan sa vi inget mer, men jag frågade honom om det dagen efter. Jag frågade om han skojade med mej när han sa att han kände ett tryck på sin mage. Jag trodde inte att han gjorde det, men det var liksom så häftigt att vi hade känt av det samma natt.
Nej, han hade inte skojat. Strax efter hade han känt samma sak i ansiktet men inte velat säga nåt till mej om det.

Efteråt låg jag och tänkte att det var så underligt att jag hade haft en dip (vilket jag inte har jätteofta), och undrat varför Pierre aldrig "visade" sej för oss, och så plötsligt så börjar jag märka underliga saker. Och sedan märker Fredrik det också!
Jag tror att det faktiskt var Pierre som hälsade på. Jag kände mej inte rädd eller nåt så det kändes härligt att få känna att han var där :)

"Min älskade saknade lillebror. Du får hälsa på när du vill, Pierre! Fast nu tror jag det dröjer ett tag innan vi märker av dej igen. Jag vet inte varför, men det är bara en känsla jag har. Men hur som helst, du är välkommen när du vill!"