Så klart att vädret gör sitt, med all blåst och regn, riktig höst verkligen, men det beror nog inte bara på det. Vad gäller förkylningen så tyckar jag att den har blivit värre. Igår och i förrgår kändes det som att den nästan hade gett sig, men idag har jag antingen åkt på en ny förkylning som har satt sej på halsområdet, eller så har den gamla förkylningen halkat ner :S Jag skiter egentligen i vilket, det enda jag vill är att bli av med skiten så att jag kan springa som vanligt. Inte bara det absolut nödvändigaste.
Sen har vi Pierre. Alla tankar på honom som tyckt komma hela tiden. Verklgen HELA tiden. Jag har nog fattat nu vad allt som har hänt innebär och det är så otroligt svårt och jobbigt att hantera :( Hur jag än vänder och vrider på saker och ting så KAN jag inte ändra på det faktum att jag aldrig får träffa honom igen. Det går inte. Och allt detta har börjat ta sig in i min hjärna i proportioner som jag kan ta till mej. Förut kunde jag inte det, och då var det bara så. Det som hade hänt hade hänt, inte mer än så. Men nu förstår jag verkligen. Det är så svårt att förklara hur jag menar. Den som har förlorat någon riktigt nära vet vad jag menar.
Jag tänker på Pierre säkert 20 gånger om dagen. Varje gång försöker jag slå bort det för det gör så ont att tänka på det, för det är då det är verkligt. Förut kunde jag gå till hans grav och hantera mina känslor, men det går inte längre. Tårarna bara sprutar och jag bryter ihop totalt varje gång jag är där. Man ser hans namn på korset och vet att han är så fysiskt nära, men ändå så ofantligt långt borta. En sådan frustration man känner då. Jag kan inte låta bli att bli arg heller ibland när tankarna skenar iväg. Det är också en anledning till att jag inte vill tänka för mycket åt gången på vad som har hänt. Jag vill inte att min ilska ska ha något att göra med Pierre över huvud taget.
Ja, det här blir en jobbig dag :( Får väl se hur lång tid den tar på sig att passera.
Jag vet PRECIS hur det känns...
SvaraRaderaÄLSKAR dej "gumman"...