Så otålig man bara kan bli

Jag är ensam hemma, sambon är och tränar och lillan har lagt sig. Lagt sig många gånger till och med, och rest sig och sprungit upp lika många gånger... Hur mycket jag än.......

.......*pause för att Linnéa är uppe*...

Hur mycket jag är älskar den lilla varelsen så blir jag tokig när hon håller på så här!! Jag lägger henne, hon springer upp, sambon lägger henne, hon går upp och tänder lampan, jag lägger henne, hon springer ut i vardagsrummet och skrattar, sambon lägger henne osv osv.
Så här kan man hålla på i ett par timmar varje kväll om det vill sig illa, och detta har pågått sedan i oktober.

Enligt "Supernanny" så ska barnen till slut lära sig att det inte är någon idé att springa upp ur sängen, men hur lång tid ska detta ta då? Tänk om det bara gäller lite äldre barn.....?

.......*pause för att Linnéa tände lampan*.......

Extra jobbigt är det när man är ensam när hon håller på så här. Sambon tränar ju idag så då får det bli så. Jag är så avundsjuk just nu på att han kan träna på för fullt när jag inte kan börja än. Jag är så fruktansvärt otålig med att få börja träna på riktigt att jag förmodligen går honom på nerverna med mitt tjatande om att han ska visa mig teknikerna så att jag i alla fall har lite kött på benen när jag sedan börjar på riktigt. Varför slösa med massa dyrbar tid? Jag ska ju bli bäst ju :D

.......*klick klick klick (Linnéa är på lampan igen)*.....

Jag känner för övrigt stor irritation över en viss annan. Varför vet jag inte ens. Jag klarar bara inte av henne och jag har bara träffat henne en gång, men hon stör mej något enormt. Jag får riktigt jobbiga känslor i magen varje gång hon kommer på tal. Förmodligen är det avundsjuka där med, men den handlar även den om träningen.
Så otålig är jag alltså på att få börja träna, att en inte ett ont anande människa, går omkring och blir väldigt mycket ogillad av mig.
Jag vet, det är bara jag som har ont av det (och förmodligen även sambon som får höra allt jag vräker ur mej) men jag kan bara inte låta bli. Inte förrän jag själv är igång och visar henne att hon visst inte hade så mycket att komma med ändå (det är i alla fall min plan).

.......*Linnéa vaken igen*.....

Äsch... Det blir nog bra med det med....