Långdistanslöpning :)

Det var dåligt med uppdateringar igår, men det blir så vissa dagar. Ibland har man hur mycket som helst att skriva så att tiden inte räcker till, och ibland så har man inte alls mycket att dela med sig av. Känns ju inte jättenoga med att bara skriva för skrívandets skull.

Igår var jag ute och sprang igen. När jag kom hem så kände jag verkligen att jag inte hade någon ork alls. Jag hade inte ens någon lust att springa, men jag har ju bestämt mej för att jag SKA göra det i alla fall tre gånger i veckan. Och då är det bättre att gå ut och springa en kortare sträcka än ingen alls tycker jag. Man kan ju välja en runda med mycket backar istället så behöver man ju inte springa så långt, eller så gör man som jag gjorde härom dagen, tar med barnvagnen. Då blir det ju mycket tyngre. Eller så satsar man på att springa snabbt. Finns ju många alternativ om man känner att man kanske har ont om tid någon dag. Nu måste jag ju springa en mil i veckan minst om jag ska vara kvar i tävlingen, så det kanske inte funkar att ta med barnvagnen ut för 2 km varje gång. Då får jag ju springa varje dag om jag ska få ihop till en mil.
Men hur som helst. Igår var en såndär dag, när jag helst hade sluppit springa. Och jag kände framför allt inte för att springa samma gamla vanliga runda heller så jag frågade Fredrik om han visste någon annan bra runda. "Bara den som är milen" svarade han. Jag kände att jag nog inte var tillräckligt fit för milen ännu, men Fredrik tyckte att det bara handlade om att bita ihop. Och det har han väl rätt i i och för sig. Jag ska ju inte springa milen varje gång, för då kanske det handlar mer om att vara fit för det, med knän och fötter och allt vad det nu kan vara. Men att springa milen en gång, då är det faktiskt bara att bita ihop. Så det gjorde jag. Den rundan som är milen, går inte heller att korta ner mitt i om man känner att man inte orkar, så har man börjat så måste man fortsätta. Så det gjorde jag.
Totalt så blev det 11 km igår :D Och jag kände mej så jäkla nöjd efteråt! Visst, jag känner ju av det i knäna och benen, men nu kan jag ju vil med gott samvete i alla fall :D
Men det var segt ska jag erkänna. Det är bara asfalt hela vägen runt så det frestade ju på knäna mer än vanligt, eftersom att jag brukar springa på grus om jag kan. Men hade det inte varit för att benen och knäna protesterade så hade jag nog klarat edt dubbla, för har man bara hittat sitt tempo så hänger flåset med av bara farten :) Utthålligheten i konditionen är det i alla fall inget fel på, synd bara att kroppen är så vek :(   >>> Här är slingan jag sprang igår <<<