Men man ska ju inte tänka så. Man ska minnas honom som han var.
Undrar när det ska sluta göra ont så fort man tänker på det, och sluta vara så ångestframkallande. Jag antar att man fortfarande inte jag fattat det, för då skulle det ju inte kännas som en tung sten trillade ner i magen på mej varje gång jag kom att tänka på det.
Pierre när han va ca 4 år |
Ett kors som mamma och pappa gjorde i väntan på att gravstenen kan sättas på plats |
Va' FINT du bloggat "gumman"...Tårarna går inte att hålla tillbaka...
SvaraRaderaFRIIID över lillebrors minne!