Mötet med Hasse Nyander och Pierre

Igår var jag och mamma hos Hasse Nyander. Han är ett medium. Många tycker det är buffel och båg, men tror man på dessa saker så hjälper det faktiskt, och Hasse var jätteduktig.

Han beskrev Pierre på pricken. Han beskrev utseende och personlighet och visst, man kan chansa på mycket men han hade rätt på för mycket för att det skulle vara en slump.

Hasse Nyander

Jag kommer inte kunna återberätta allt här, men jag ska försöka så gott det går.

Han började med att berätta hur allt gick till på en sittning, efter att han gjort det berättade han att den han hade bakom sig var väldigt ivrig att sätta igång.

Han sa att det förmodligen var en manlig ande han hade kontakt med, och att han var rätt så ung. Redan där förstod ju båda jag och mamma vem det var. Men samtidigt så akn man ju om man vill ta reda på den informationen på nätet.

Men han beskrev Pierre (fast han visste inte om hans namn just då) som en normallång person. Ingen som är 1,90 lång men inte heller kortare än normalt. Han var inte gymtypen, men ändå proportionerlig och normalbyggd. Han sa också att det var en person med bra självkänsla, en som aldrig riktigt fallit för grupptrycket utan gått sin egen väg. Ingen "grabbig" person.

Han beskrev Pierre som en känslig person med många tankar, men ändå tystlåten, och att han höll det mesta för sig själv.

Han sa dessutom att han kände en retsam känsla gentemot mej, men inte mot mamma, Och det var ju alltid Pierre som retades när vi var små. Han retades och jag skrek på honom :)

Alla dessa personlighetsdrag kom fram succesivt under sittningens gång, men alla stämde in på Pierre. Alla! Och man KAN inte googla fram en människas personlighet i sådan detalj.

Pierre och Linnéa när Linnéa döptes

Jag frågade om han kunde ta reda på om Pierre var mer närvarande hos någon än hon någon annan. Och då hade jag pappa i åtanke, eftersom han ofta säger att han inte känner sig så ensam, vilket han kunde göra om Pierre var iväg nån kväll eller så.

Då var Hasse tyst en stund och sedan sa han att han kände att det var en liten person, så han frågade om Pierre hade några barn. "Nej det har han inte" sa jag. Då frågade han mej om jag hade det, vilket jag berättade att jag hade. En 2-åring. Han sa att det förmodligen var henne han var hos i så fall.

Hasse sa att han fick känslan av december från Pierre, att det skulle vara något annorlunda då, men det kunde varken jag eller mamma sätta fingret på vad det kunde vara, men vi tänkte att det kunde vara så enkelt som att det var då det började kännas annorlunda för Pierre då. Han fick ju diagnosen i januari så det är ju inte helt omöjligt att han började tänka extra mycket på allt just då. Att det kanske kunde vara sista julen han firade, eller liknande.

Vi frågade om Pierre hade försökt ta kontakt med oss. Hasse sa då att vi nog inte kunde vänta oss en massa fallande blomkrukor och så. Pierre var ju den tysta och lugna typen i livet och det skulle han även vara nu. Men däremot skulle vi vara uppmärksamma på dofter och känslor. Han menade också att alla glada minnen som kan komma från ingenstans när man är som ledsnast är ett sätt för Pierre att kommunisera.

Precis när vi skullle gå därifrån så frågar Hasse "Vem är Thomas?"
Thomas? Jag känner ju ingen Thomas, tänkte jag.
"Jo, men Linnéa sa ju nånting om en Thomas berättade ju du" sa mamma då.
Just det! Det var ju sant.
För ett par veckor sedan var jag och Fredrik och Linnéa med Abbe och Sara när dom skulle kolla på ett hus som dom var intresserade av. Abbe och Fredrik gick för sig, medans jag, Sara och Linnéa tog vår egen titt. När vi hade kollat inne i huset gick vi ut till förrådet som stod på tomten. Linnéa stod precis framför mej när jag öppnade dörren till förrådet. Då gick hon in och sa "Hej Thomas!".
Jag har ingen aning om vem elle vad hon såg där, eller om det rent av kunde vara nåt hon bara sa, men jag har lovat mej själv att inte avfärda saker som hon säger eller säger att hon ser, så det gjorde jag inte. Jag funderade lite på det men sedan glömde jag av det.

Här bor Thomas :)

Men nu så frågade alltså Hasse vem Thomas var. När jag berättade om händelsen i förrådet så sa han att Pierre skrattade så högt att det var helt otroligt att vi inte kunde höra det :)

Jag kan bara utgå ifrån att Pierre var närvarande vid Linnéas sida (för det var han ju tydligen ganska ofta enligt Hasse) och hörde när Linnéa sa detta. Jag antar att Pierre tyckte att min reaktion var rolig när jag kom på vad han menade med Thomas, för jag hade verkigen inte väntat mej ett så tydligt tecken på att Pierre var närvanade. Men nu kom det en direkt fråga från Pierre som bara kan bero på att han faktiskt var där vi förrådet! Den känslan var helt fantastisk!!

Jag är så himla glad att jag gick till Hasse, för det var SÅ givande. Jag vet att många bara tycker att det är nonsens, men det har övertygat och varit till hjälp för mej och det är det som är det viktigaste. Jag är 100 procentigt övertygad om att Pierre var där i rummet med oss igår, och det är betryggade. Det hjälper dessutom mej att gå vidare, nu när jag vet att han faktiskt finns kvar ibland oss. Det är en underbar känsla!

Återfall och ilska

Igår hade jag en dip igen. Jag satt i fåtöljen hemma och kollade på Pippi Långstrump med Linnéa, och så bara tankarna började komma. Och strax därefter tårarna.... Jag kände mej så arg över att så många faktiskt överlever cancer, men att min bror inte gjorde det! Det är så jäkla orättvist!

Pierre den 17 april 2011

Farsoten som säkert kommer drabba alla tillslut

Nu undrar jag vad det är som händer egentligen!? Ska alla bli sjuka i cancer nu eller? Det verkar mer eller mindre som att den härjar i varenda familj :(
Igår fick jag veta om ytterligare en som drabbats. Och det ser tyvärr inte jätteljust ut för den personen heller.

Jag hörde en gång om att ifall alla fick leva tillräckligt länge så skulle cancern till slut drabba alla. Jag vet inte om det är sant, men det verkar ju ligga en hel del sanning i det med tanke på hur många jag känner/är bekant med som har eller har haft cancer.
Mamma hade det och överlevde, mormor hade det och överlevde, morfar hade det och överlevde inte, farmor hade det och överlevde inte hon heller, Pierre hade det och överlevde inte.... Ett par utav pappas grannar har och har haft cancer...
De sistnämnda är ju inte jag släkt med, men det känns som att det är tillräckligt många i min familj som haf haft det för att det med ganska stor riskt ska kunna drabba mej med. Eller Linnéa för den delen.

Jag blir mer och mer övertygad att den där hemska otäcka farsoten kommer ta oss allihop tillslut...

En härlig nostalgitripp på pappas vind!

När jag och Fredrik och Linnéa var hos pappa i helgen så passade jag på att gå upp på hans vind och kika lite. Alla mina och Pierres gamla leksaker som nu inte har blivit slängda av en eller annan anledning ligger ju där uppe.
Jag hittade massvis med saker :) Var en helt fantastisk nostalgitripp ska jag säga :D Våra gamla käpphästar som vi lekte med så ofta. Vi fick dom i julklapp något år kommer jag ihåg. Vi firade julmorgonarna hos Nina då vet jag och jag kommer ihåg att hon fick en käpphäst redan då. Jag var såååå avundsjuk :P När jag och Pierre fick våra julklappar på kvällen fick vi också varsin. En svart till mej och en brun till Pierre. En gång gömde jag mej bakom en stor gran i trädgården och gnäggade med hästen (den hade inbygt ljud förstår ni), då kom det en häst på vägen som reagerade starkt på min käpphästs gnäggande. Ryttaren blev irriterad och sa att hon såg mej bakom granen och att jag skulle sluta med ljuden. Då blev jag jätterädd så jag stannade bakom granen :P

Jag hittade Pierres gamla snickarlåda :) Skruvmejseln i var böjd, och å låg det en hammare där också tror jag men för övrigt va den tom om jag inte minns fel. Pierre var väldigt duktig på att plocka i sär saker när han var liten, men det var långt i från alla gånger som sakerna blev hela igen :P

En massa dockkläder hittade jag :) Dom tog jag med hem till Linnéa. Elle iaf dom som var når att ha. Det händer ju rätt mycket med saker på några år även om dom inte används. Eller så var dom i sämre skick är jag kom ihåg dom :P
Dockor fanns det gott om också. Linnéa älskar ju dockor för tillfället så jag tog med några sådana med. Hon har fullt sjå med att hålla ordning på alla :) Min gamla docksäng fick hon också, och den var faktiskt i väldigt fint skick! Kul när saker är så himla välbevarade.

Jag hittade min dockservis i porslin. Men den får inte Linnéa än för då misstänker jag att den inte är hel så länge till :P Jag hittade mina och Pierres gamla bäcker. Dom hade jag tänkt ta med men jag får nog vänta tills vi byggt ut tror jag. Jag har verkligen inte plats för mer saker hemma nu!

Gossedjur fann det gott om kan jag säga! Och jag hittade min första lilla nalle, en koalabjörn som av nån anledning var döpt till Ola :) Om det var jag som döpte den när jag blev större eller om det var nåt den hette från början vet jag inte.
En liten Monchichi fanns där också. Det blev en trend att ha sånna när jkag gick i mellanstadiet tror jag. Nästen alla hade dom och man bytte kläder hej vilt!

Ja, det var en härlig nostalgitripp! Synd bara att det var så ostädat där uppe. Det var lite svårt att komma åt alla saker och så är det så lågt till tak dessutom... Men kul var det i alla fall!

Mer lek och mindre ansvar till folket!!

Idag är en sån där dag när jag vill göra allt! Jag vill hinna klippa gräset och kantklippa, och jag vill hinna springa eller gå en powerwalk om Linnéa är med. Jag vill hinna läsa min bok, jag vill hinna gå till havet en stund, jag vill hinna spela lite.... Jag vill å vill å vill en massa.

Men...

....jag måste laga mat, jag måste bada Linnéa, jag måste duscha själv, jag måste tvätta.... Det tar aldrig slut tror jag. Ja visst! Det är saker som alla gör hela tiden, men det tar ju upp så mycket tid som man vill lägga på annat :(

Varför kan inte livet vara lite mer lek och mindre ansvar??

En månad sedan igår

Då var det måndag igen... Nästan helt onödigt att börja ett inlägg med den kommentaren för man blir deppig bara av att skriva det. Men nu är det gjort, så nu får det va så.



Igår var det en månad sedan Pierre dog. Jag tänkte inte på det förrän pappa sa det. Det känns konstigt att det har gått så himla fort! Jag kan inte komma ihåg vad jag kan ha gjort som skulle fyllt ut en hel månad?? Jag var i alla fall vid graven igår. Första gången sedan begravningen, och tårarna sprutade så klart :( Jag kommer aldrig vänja mej, aldrig.
Jag fick en sådan konstig impulskänsla igår när jag stod och tittade på graven. Det kommer låta väldigt konstigt säkert, men jag tänkte sätta mej ner och klappa honom på kinden. Men halvsekunden efter så kom jag på mej själv med att det ju inte går. Väldigt konstig underlig känsla. Eller inte känsla, utan infall snarare. Jättekonstigt.

Jag glömde min lunchlåda hemma på bänken i morse. Nu är väl den oätlig när man kommer hem :( Så jag får helt enkelt köpa lunch på jobbet istället. Synd att det ska vara så dyrt :(

Midsommar 2011

Glad midsommar i efterskott! Hade en fantasktiskt fin midsommar med nära och kära. Många roliga händelser och framför allt ett frieri! Och det var riktat till mej! Min fantastiska älskling gick ner på knä inför alla gästerna och poppade frågan som man så vackert säger. :D Jag är så himla lycklig så det är knappt man kan tro att det är sant. Men det är det och det känns underbart!

Nu är jag och Fredrik och Linnéa hos pappa. Vi ska gratulera Sally på hennes två-års-dag (som egentligen var igår, men då var ju alla så himlans bakis (inte jag) så därför blev det idag istället) senare idag. Ska bli trevligt tycker jag. Fint väder är det ju också!

Imorgon är det jobb igen. Halsflussen som jag attackerades med har vikit hädan och pennicilinet gör nog vad det ska, så nu mår jag bra igen. Det var när ögat att vi fick ställa in midsommar, men det blev ju bra till slut iaf :)

Höres på måndag!

End of the day

Man kan inte tro det med tanke på hur dagen började, men jag har faktiskt varit himlans effektiv idag! Nu ska jag hem och hjälpa Fredrik med att sätta upp ett 50 m2 stort partytält så att vi slipper regna bort till midsommar. Sedan ska jag bara gotta mej med filtar och varma drycker! MMMMMmmmm... Me like!

Stympning önskas beställas :(

Nu tror jag snart att benen trillar av!!! Fan vad det värker! Stympa mej någon!

Vissa har det verkligen bra!

Jag är sjuuuuuuk :(

Vilken härlig dag!! NOT! Jag mår pissdåligt :( Jag har ont i hela kroppen, så ont i halsen att jag knappt kan svälja, och så fryser jag så jag tror jag kreverar snart! Ingen alvedon hade jag hemma heller. Jag har sovit jättedåligt i natt så nu är jag dessutom trött som bara den.
Jag tänkte att jag skulle köpa halstabletter i cafét här på jobbet, för mackan är ju inte öppen så här dags, men cafét var inte heller öppet än.... Det öppnar halv tio. Jag vet en som kommer stå på tröskeln när dom öppnar iaf!
Nu har jag fått mej en alvedon i alla fall. Min kollega hade en kvar, en pulvriserad, men tack å lov för en pulvriserad än ingen alls! Nu återstår väl bara att se om jag mår bättre snart. Det är nästan så man hoppas att dagis ska ringa om att Linnéa behöver hämtas så att man har en anledning att åka hem...
Fast då innebär det ju att hon också är sjuk så det är inget bra det heller.....

Multimedia message

Hoppas på en bättre morgondag!

Det kallas dålig självkänsla!

Okej det var tydligen taskigt att skriva att vissa människor är fula. Förlåt. Men nu är det ju inte så att jag dömer människor efter hur dom ser ut, men utseendet är ändå första intrycket! Det kommer man inte ifrån. Och den som säger att den inte tycker att en enda männsika är ful ljuger! Det är därmed inte sagt att de fortsätter att vara det när man lär känna dom, eftersom att insidan ändå betyder mer.
Men samtidigt kan man ju undra varför man ska be om ursäkt för ett såndant uttalande? Är det någon som har tagit åt sig? Och varför har dom gjort det i så fall? För att dom själva tycker att dom är fula förmodligen. Dålig självkänsla kallas det och det kan inte påverkas av mina uttalanden.
Har nån tagit åt sig av det jag skrev så får dom ta och jobba med sig själva lite.

Är dom här människorna fula?

"The Human Centipede"

"The Human Centipede". Detta måste vara den sjukaste film som någonsin gjorts! Eller den näst sjukaste kanske för nu har den fått en uppföljare tydligen. Och den är bannlyst i Storbritannien. Den handlar om precis det som den heter, en mänsklig tusenfoting. Och inte är det någon CF-film om en mutant heller. Nej detta är riktiga människor förstår ni. Ihopsydda på rad, på knä bakom varandra. Lyckliga den som hamnade längst fram. Den slipper i alla fall äta processad mat :S

Hur kan man ens komma på en sån här sak? Sjuka jäkla människa som gjorde det! Det är sådana här människor som borde sitta inlåsta för all framftid!

Linnéa och dockan Tildes äventyr!

Godmorgon alla ledbrutna och morgontrötta stackare. Godmorgaon även dom som inte är det, men det finns väl inga sådana va? Bara i fantasin... :P

Mina händer ser ut som en grovarbetares, och inte undra på det med all trimmerklippning i helgen! Men tro inte att jag är klar för det. Som jag sagt tidigare så växer våran gräsmatta onormalt snabbt och det blir med andra ord en massa massa klippande. Och då pratar jag bara om vanlig gräsklippning, inte kantklippning. Så när man väl sätter igång med kantklippningen så tar det sin lilla tid... Eller stora tid, för jag har hållt på i några dagar nu men jag har nog hälften kvar. Ska väl tilläggas att jag inte har hållt på hela dagarna heller.  Det skulle jag inte vilja eller orka, men framför allt så skulle det inte funka, inte med Linnéa.

Det kan ju vara irritarande ibland, men ibland så smälter man när man hör och ser vad hon gör.
När hon fyllde år så fick hon en dockla och en dockvagn av min pappa. Den här dockan var inte inräknad i presenten, dvs dockvagnen, men den följde tydligen med på köpet. Och det är den här dockan som nu är Linnéas hela liv :)

Tilde och Linnéa sover för natten :)

Dockan heter Tilde. Det är Linnéas bäbis, säger hon. Den ska givetvis följa med överallt, och göra allt som Linnéa gör. Den ska sova hos Linnéa, den ska äta när Linnéa äter, den ska föalja med när Linnéa går ut...

Ocn när man väl är ute så ska vagnen följa med, och så klart Tildes täcke som egentligen är en blå frottéhanduk :) Ibland får Tilde gunga i Linnéas gunga och Linnéa puttar på. Ibland så får Tilde åka med på Linnéas cykelflak... Och så ibland så ska Tilde åka vagn och gå med Linnéa på promenad.

Det är då man får se till att vara extra uppmärksam, för Linnéa är inte alltid så tydlig men att hon ska sticka iväg på promenad. Nu har jag börjat förstå att när hon läger dockan i vagnen så har hon för avsikt att gå på promenad och då brukar jag fråga vart hon ska ta vägen.
"Gå pjomenad" säger hon då. Alternativt "gå fammo". Tack å lov att vägen knappt är traffikerad alls. Men hon får ju ändå inte gå på vägen.

Men hur som helst. Dessa ursäkter som Linnéa har för att sticka iväg, som gör att jag måste avbryta mina tillfälliga företaganden är så härliga att höra! Hon har blivit så stor juh! Nu ska hon själv gå på promenad! Hon gör med denna lilla dockan som vi gör med henne. Ibland önskar jag att hon ska vara i den åldern heka tiden! Det händer ju så mycket saker hela tiden och man blir så stolt när dom lär sej nya saker.

Jag tyckte alltid att det kunde vara så tråkigt när föräldrar bara babblade på om sina barn hela tiden, men nu fattar jag verkligen varför! Jag kan inte fatta att det inte skulle vara lika intressant för alla andra som det är för mej, att höra om allt som Linnéa gör :P Fast jag fattar ju att det inte är det såklart, men här kan jag i alla fall skriva av mej allt som hon gör. Det är frivilligt att läsa! :)

Pierres begravning

Jag undrar hur lång tid det ska ta att förstå? Nu när begravningen är över så har allt blivit så definitivt, fast det går liksom inte att ta in. Det går inte! Skulle Pierre vara borta för alltid? Ska man ALDRIG få träffa honom och hålla om honom igen? "Aldrig" är ett oändligt ord, och jag förstår det inte i det här sammanhanget. Hur mycket jag än försöker.
Jag var ju van vid att inte träffa Pierre så ofta, så jag tänker inte på det hela tiden, men med det i åtanke  så kan jag bara utgå ifrån att det kommer att bli jobbigare och tydligare ju längre tiden går. Det första året kommer bli tungt.... Alla högtider som man är van att fira tillsammans med familjen, där kommer inte Pierre att vara med. Helt ofattbart...

Begravningen var jättefin! Så himla vacker. Så många som hade kommit för att ta avsked av min älskade lillebror. Han hade så många vänner och var så omtyckt av många... Jag kan inte förstå i vilket syfte han skulle försvinna.
Pierres kista var svart. På den var det dekorerat med röda rosor, vita liljor och murgröna. På ett lilet bort brevid kistan stod ett fotografi av Pierre och ett tänt ljus. Framför ljuset låg en röd ros.
Det var så fruktansvärt uppenbart vad som hade hänt när jag kom in i kyrkan och såg hans kista och visste att han låg där i. Han låg där i med två nallar som han fick på sjukhuset....

Igår var jag hemma från jobbet. Jag höll mej sysselsatt med diverse saker så jag hade tankarna på annat håll större delen av dagen. Men jag kände ändå, samma kväll som den dagen då begravningen var, att jag behövde ha möjligheten att va hemma från jobbet. Jag orkade inte med tanken på några måsten just då, och därför blev jag hemma.

Minnesboken vi hade gjort till Pierre blev överöst med fina ord. Många många har skrivit i den, och det kändes underbart att få läsa det.

Pierres kompisar som bar kistan gjorde ett fantastiskt jobb! Det hela var så himla värdigt gjort. Att klara av den uppgiften utan att bryta ihop tycker jag är starkt!
Jag har redan tackat för att dom gjorde det, men jag skulle kunna göra det 10 gånger till utan att det skulle uttrycka det till 100%. Dom var fantastiska.

Nu vilar Pierre på en jättefin plats. Uppe på en kulle med en fin utsikt över dalen. Mamma bor alldeles i närheten och jag tror att hon kommer att gå dit ofta ofta. Pierre kommer aldrig att vara ensam där han ligger nu.

Älskar dig Pierre...

Multimedia message

Då var man på väg till Olofstorp för begravning :'(

"Aldrig mer..."

Usch vad har jag varit okonsentrerad idag :( Jag har haft en oroskänsla i magen hela dagen och jag kan inte få bort den. Men den har väl att göra med imorgon. Jag fattar inte hur jag ska orka!
Hur hanterar man sådana här saker? Jag har fått oros- och ångestdämpande till hjälp, men jag vill helst inte använda dom imorgon. Samtidigt som man vill skydda sig från att bryta ihop totalt så vill man ändå inte missa den här "chansen" att sörja och gråta ut. Det känns som att det vore fel att döva känslorna på en begravning. Jag kommer att ha med mej dom oavsett, men det ska väl mycket till om jag ska använda dom. Känslorna liknar närmast panik när det är som värst. Och det finns inget som går att ändra på. Han är ju borta. Hur jag än vrider och vänder på det så återstår det faktumet. Hur glad jag än är vissa stunder över annat i livet, så återkommer verkligheten och då finns han fortfarande inte där. Och så kommer det alltid att vara. Man kan inte undkomma det..... Det är nog det jobbigaste av allt. "Aldrig mer" har fått en helt ny innebörd....

Lunchdags snart

Tur att det är lunch snart för jag håller bokstavligen på att magra bort av hunger!!!

Jobbigare ju närmre begravningen det kommer...

Det märks verkligen på alla att begravningen närmar sig. Det blir jobbigare och jobbigare ju närmare dej kommer, och det blir verkligare och verkligare.
Jag har fortfarande inte fattat vad som har hänt tror jag, men när jag tänker på det så  kommer det liksom över mej. Och det är det som blir värre hela tiden.
Jag är så rädd att allt, verkligen allt, ska komma över en när det är dags för begravningen att jag inte klarar av det. För om inte tidigare, så då kommer jag ju att inse hur verkligt allt detta är. Usch! Fy fan! Jag får ångest bara jag tänker på det. Så fort jag tittar på bilder så kommer allt över mej. Det är värst med bilder som är tagna strax innan han blev sjuk, för då anade man ju ingenting.
Fast jag kan ändå inte låta bli att titta på bilder heller. Jag kollade på bilderna son Jakob hade lagt upp igår, och han va så himla fin! Så himla glad på alla bilder...
Tack Jakob för att du la upp dom.

Bilder från kalaset

Här kommer lite bilder från Linnéas kalas som utlovat.

Återigen, tack för de fina presenterna!

Installation utförd!

Då var man installerad på nya kontoret :) Emma hälsar också!

Linnéas helg :)

Vilken underbar helg det har varit!
Linnás födelsedag var såå lyckad! Tack alla för de fina presenterna! Pappa hade köpt en Hello Kitty-dockvagn och med den följde en docka som hon inte släppte ur sikte på hela helgen (med undantag för den stunden den hade glömts hos kusin Wilmer). Hon hade med sig den till havet och satte den i babygungan och stod sedan där i säkert en halvtimme och gungade den :) När vi kom hem så doppade hon den i poolen för att den skulle få bada (!), innan jag satte stopp för tokigheterna och förklarade att man inte kan bada dockor med kläderna på. Detta var ingen bad docka utan en sån där vadderad docka. Ingen bra idé att bada sånna!
Hon fick ett rejält målarblock och pennor till det. Hon älskar att måla så det passade kanonbra!!!
Av farmor och Bernd och mamma och pappa fick hon en trehjuling. Men har hon försökt rymma med några gånger, så nu får den stå på altanen om inte vi själva är ute :P
Av storebror med familj fick hon en pool. Hon fick även en pool av faster Camilla med familj, och dessa har kommit till användning i helgen. Linnéa och William badade i den största av dessa igår. Den som hon fick av storebror var störst så jag började fylla upp den med vatten. Jag hade tänkt fylla upp båda poolerna men det tog ju sån evig tid att springa med spänner (våran hydrofor funkar inte som den ska så man kan inte använda vattenslangen), så det fick räcka med en pool. Men det funkade alldeles utmärkt :)
Hon fick en massa kläder också! Bl.a. en helt bedårande klänning av sin moster, och en keps till den. Av farfar fick hon en Sverigedräkt, en sån av folkdräktstyp. Den blir det på midsommar :)
Hon fick massor med mer saker, men jag kan inte räkna upp allt här, även om jag skulle vilja.
Men tack igen allihopa som kom!
Det kommer att komma bilder så småningom :)

Igår trampade jag på en geting och fick sommarens första stick. I tån. Attans vad det gjorde ont! Jag skulle inte kalla mej själv för vek, men jag hade rejält ont i min tå :( Det var väl tur att det var jag och inte Linnéa som trampade på den.

Så har jag och mamma äntligen gjort klart minnesboken i helgen! Men jag har bestämt mej för att inte lägga upp några bilder på den här för jag vill inte att den ska ses förrän på begravningen. Men den blev jättefin, utan att skryta. Och det känns väldigt bra att ha fått gjort den färdig. Den kommer att bli ett härligt minne när alla som vill har fått skriva i den. Skriva vad som helst om Pierre, minnen eller anekdoter om Pierre.

Jag saknade dej i helgen Pierre. Du skulle ju varit där juh! Alla andra var där, men inte du...

Linnéa fyller 2 år! Grattis lilla älskling

"Vad är det för en dag

Är det en vanlig dag

Nej det är ingen vanlig dag

För det är Linnéas födelsedag

Hurra! Hurra! Hurra!"

Idag fyller mitt älskade lilla hjärta 2 år! Hur har hon kunnat bli så stor?! Så snabbt! Det är inte klokt vad tiden går fort!
Givetvis så ska vi fira henne idag. det är ju inte så ofta man fyller år i samband med en helg. Det kommer nog ganska många tror jag. Passar alldeles utmärk i vårat lilla hus :P
Till kaffet blir det hemgjord jordgubbspaj med vaniljsås. Slänger i ett par ljus i den istället så kommer det bli fin fint! Jag hade en tårta förra gången hon fyllde år, men den dagen var jag ledig och hade massa tid till att ordna med det. Det har jag ju inte idag eftersom jag jobbar, så då får det bli något snabbare. Men jag tror inte Linnéa bryr sej så länge det är sötsaker som serveras :P
Jag tänkte gå ett par timmar tidigare idag från jobbet. Jag kompar ut så blir det nog bra. Då hinner jag iaf fixa det mesta utan att stressa. Stressa är nog det värsta jag vet!

Sedan så återstår ju problemet med vart man ska ställa alla sakerna hon får. Hon har ju inget eget rum än (för att återgå till ämnet om vårat lilla hus), så allt står liksom i vardagstummet, och då kan man ju inte ha framme allt. Men man får se det som ett lyxproblem, då går det lättare :)

Idag kommer mamma och papap tidigare för att hämta Linnéa på dagis. Hon kommer ju bli överlycklig! Men hon kommer nog bli arg när hon måste åka i min bil hem. Det kommer hon inte gilla. Hon kommer bara gnälla tills vi kommer hem och hon kan va med mommo å moffa.

Jösses vad jag älskar den lilla varelsen!

Årsdag

Idag är det 4 år tillsammans med mitt hjärta. Älskar dej så himla mycket <3 Det märks att ingen av oss är så mycket för att fira sånt för båda hade glömt av det :P Inte förrän jag skulle gå lägga mej för några minuter sedan kom jag på det! Men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Hoppas på många fler år med min älskling.

Om 35 minuter blir mitt LILLA hjärta 2 år. Så stor hon är redan! Tiden går alldeles för fort. Gonatt gott folk!

Gottigottgott från Ica - inte apoteket :P

Fy vilken seg dag!! Den har verkligen sniglat sej fram :( Men nu ska jag snart dra mej. Jag ska till apoteket, och jag ska till Ica (där man inte får handla snus om man inte har barn eller leg med sej). Linnéa fyller ju år i morgon så då måste jag ju köpa nåt gott till dagis och bjuda på. Det hade jag tänkt göra på Ica och inte på apoteket. Bara för att för att förtydliga detta för den som undrade (hoppas ingen gjorde det). Men det kan ju finnas ett och annat på apoteket som man kan ha roligt på också, men jag riskerar nog att bli ifråntagen vårdaden för Linnéa om jag skulle komma med två paket lugnande och ett paket kondomer istället för ballonger!
(Haha, nu skrattar jag för mej själv)
Jag tänkte även passa på att handla det som vi ska ha hemma imorgon kväll när det kommer folk, så sparar jag iaf den tiden i morgon. Jag glömde listan hemma så jag får nog säkerligen ta en vända till affären imorgon efter jobbet ändå men då gåt det iaf snabbare än det skulle gjort annars :)
Mamma och pappa skulle följa med och hämta Linnéa på dagis imorgon också! Hon kommer väl bli överlycklig när båda två är där och hämtar henne. Mej kommer hon garanterat inte ens att titta åt... Men det är så det brukar vara när dom är mej. Fast man ska väl inte klaga, det är ju faktiskt ganksa skönt att vara ifråntagen lite ansvar. När mommo å moffa är med är det nämligen bara dom som får byta blöja på henne eller vad det nu annars kan handla om :)

Nu går jag hem! (eller till bilen iaf....)

Multimedia message

Ligger som vanligt i min säng och tänker att jag har lagt mej för sent... Natti Natti

Skål Pierre!

Jag stannade inte speciellt länge på jobbet idag heller och tur va väl det, för annars hade jag väl inte vart klar med allt ännu!
Det blev jag som klippte gräset idag. Fredrik hade inte sovit på hela natten och hela dagen så det kändes mest rättvist att jag gjorde det. Sen fick han ju ändå åka till klubben och ta hand om passet iaf så han fick ingen sömn ändå :(
(Nu kommer han visst hem ser jag)

Det har varit en väldans massa prat i telefonen idag. Mamma, pappa och Veronica. Men det är trevligt. Det behövs nu när allt är som det är. Mamma och pappa hade varit och tittat på Pierre idag, när han låg i sin kista. Tittat och tagit kort. Det kanske kan tyckas makabert att ta bilder på honom när han är död, men även om ingen kommer att titta på bilderna så är jag glad att dom ändå finns. Det är som ett sista minne på något sätt. Även om jag aldrig sett dom. Jag önskar att jag kunde och ville se Pierre igen, men jag klarar inte av det! Det känns som att man börjar om med sörjandet igen. Och det blir så himla verkligt alltihop. Jösses, jag har nog verkligen inte fattat att han är borta. Han är borta. I alla fall kroppsligt. Själen finns någonstans.
Både mamma och pappa sa att han såg ut precis som när han dog. Ena ögat var lite lite insjunket (ursäkta läskiga detaljer, men jag vill beskriva honom som han var) men annars var han som  "vanligt". Min älskade lillebror.... Kan inte förstå att du är borta... Jag vill inte förstå det.... Jag vill inte behöva förstå det menar jag...

Gissa vad jag dricker nu då, tjugo i tio på en vanlig onsdag? En öl... Men är det lill-lördag så är det ;)

Skål Pierre!

När blev barn ett substitut för leg?

Ja då får man strax gå hem igen då.... Har tänkt några gånger att jag borde jobba en halvtimma extra varje dag så att man har några timmar att ta ut i komp när det skulle behövas. Men när det sedan kommer till kritan så blir det bara inte av... Visst några minuter hit eller dit och det blir ju lite grann till slut. Det är inte det att jag har något emot att va här när jag väl är här, men jag har kommit fram till hur viktigt den halvtimmen blir när man kommer hem. Det är ju alltid massa saker som ska göras, förutom att laga mat. Och dessutom, nu när det är sommar så är det ju en massa som ska göras ute med.
Idag är det gräsklippning som gäller igen. Vet inte om det blir jag eller Fredrik som tar hand om det, men det är å andra sidan bara tre små gräsmattor som behöver tas. Fast det kan ju ta sin tid om man har Linnéa själv den stunden. Eller så har man tur och det går jättesmidigt...

På tal om Linnéa... Hon är bra till mycket, om man nu kan säga så :P Men hon är alldeles ypperlig att ha om man behöver köpa snus! Nu snusar ju inte jag själv, men det gör Fredrik. Och är det jag som är iväg och handlar så är det klart att jag passar på att köpa det till honom. Detta tänkte jag göra igår. Detta försökte jag göra igår... Jag hade Fredriks plånbok och kort med mej, så med andra ord så hade jag inte mitt leg med mej. Detta brukar aldrig vara några problem, men det var det minsann igår, så det blev ingen snus! Inte från Ica iaf. Köpte det på macken istället så slutet gott allting gått.
Men jag kom att tänka på att jag nästan alltid har Linnéa med mej när jag handlar och då behöver jag minsann inte visa nåt leg! Igår va hon INTE med och vad händer? Jo, ingen snus!
Sedan när blev ett barn i kundvagnen ett substitut för legitimation? Hmmm....

För övrigt så har jag motstått att äta glass på rasten idag TROTS att mina kollegor åt :D Bra där :D

Bildtest

Nu ska vi se om det funkar med en bild också...

Nytt test

Då testar vi om det funkar med överskrift också...

Multimedia message

Testar att blogga från mobilen. Ska vi se om det funkar...

"Det är mycket nu"

Nu har jag bokat om i kalendern. BVC på måndag den 13/6 och begravning den 15/6.
Ojojoj...  Jag säger som min svärfar: "Det är mycket nu".

----------------------------------------------------------

1. Linnéa fyller år på fredag. Då blir det lite kalas för de närmaste. Måste handla grejer inför detta.

2. Göra klart minnesboken någon dag i helgen. MÅSTE bli klar då!

3. BVC på måndag kl. 13.00.

4. Pappa fyller år den 14/6. Ska väl inte firas just då, men han får inte glömmas av för det.

5. Begravningen den 15/6. Vet inte hur jag ska klara av den och jag vet inte hur det blir med jobbet dagen efter heller, men det har jag upplyst min chef om och hon är förstående.

6. VARVA NER!

Back to business

Då var man på plats igen. Känns rätt jobbigt faktiskt, fast det kommer väl bli lättare med tiden. Med undantag för begravningen som förmodligen blir ett rejält bakslag :(
Såg i min kalender när jag kom tillbaka idag, att jag har bokat tid på BVC den 15/6. Detta gjorde jag för en månad sedan ungefär, men nu blir det begravning den dagen istället. Får helt enkelt boka om BVC. Vad ör oddsen att man skulle lyckas boka just den dagen av allihopa? Typiskt.

Härliga sol, härliga bränna!

Man kan inte klaga på den här långhelgen iaf! Efter lite gräsklippning blev det havet för mej och Linnéa idag igen (Fredrik låg och sov för han var sjuk). Man skulle kunna tro att det är det enda jag gör. Klipper gräs alltså, men det är något galet fel på våran gräsmatta för det finns ingen hejd på växandet!! Man få klippa iaf var tredje dag och då är gräset riktigt långt! Men som jag sagt många gånger tidigare så finns det ju inget ont som inte för nåt gott med sig. På med bikinin bara och så är det bara att köra igång :D
Kände faktiskt att solen tog, men jag vågade mej ändå ner till havet någon timma iaf. Men jag klarade mej iaf från att bränna mej. Något som vissa andra misslyckats med. Se nedan :P













Båda jag och Linnéa badade såklart :D Det svalkade underbart skönt, men när jag kom hem igen så var jag lika svettig som innan... Linnéa vet nog inte hur bra hon har det som kan sitta och slappa i vagnen :P
Idag har hon förresten inte sovit någon middag heller. Och det har gått hur bra som helst!
Men den främsta anledningen till att vi överhuvudtaget gjorde ett sånt här försök var att hon de senaste två veckorna har tagit närmare två timmar på sig att somna i sin säng! Idag tog det bara 25 minuter istället... Alltid någon förbättring iaf.

Imorgon ska jag jobba igen för första gången sedan Pierre dog. Jag gillar inte tanken på det för jag får ju mina sammanbrott ibland och dom vill jag inte dela med mej av på jobbet. Samtidigt vet jag ju inte hur lång tid det kan ta innan dom försvinner så det är väl lika bra att börja jobba. Vi får väl se hur det går. Alla vet ju om vad som har hänt så det är nog ingen som höjer på ögonbrynen om jag skulle börja gråta, men jag hoppas bara inte att det första man möter är en massa medlidsamma blickar. Då är det bättre att dom frågar ut mej om det istället.

Nu ska jag spela lite tror jag.. Natti natti

Vätskebrist och spysanering

Idag har jag nog druckit 5 liter vatten! MINST! Jag måste ha svettats något enormt med tanke på att jag knappt har kissat alls (ursäkta informationen :P) och samtidigt druckit så mycket... Dagen har varit fullspäckad. Till saken hör väl att vi som rätt länge idag allihopa. Men annars var det första som stod på schemat att sanera min bil efter Linnéas spyfontäner i den igår.
Jag hade ju snabbstädat den med våtservetter (för det var det enda jag hade, och närmsta mack låg för långt bort), men det tenderar att inte bli tillräckligt rent med tanke på de förhållandevis enorma mängderna. Så idag tog jag ut bilstolen och torkade av det som gick, därefter hällde jag ett par hinkar med vatten på den och sedan har den stått och torkat i solen hela dagen. Men tro inte att jag fick bort lukten för det! Spystolen kommer den att kallas nu...
Bilen blev väl okej iaf. Eller jag lär väl märka om den luktar imorgon när jag öppnar. Jag antar att en stor del av vätskan i kroppen försvann under den processen för attans vad varmt det va i solen i bilen!

Igår kväll försvann väl ytterligare en stor mängd vätska på grund av mitt sammanbrott. Jag var ute och gick med Linnéa i vagnen igå kväll och jag hann inte ens hem innan jag började lipa och tårarna sprutade. Utlösaren den här gången var att jag kom på att det var över en vecka sedan som Pierre dog och att han, ursäkta ordvalet, måste se förskräcklig ut! Det tar emot att säga det om sin egen bror, men jag blev illamående av tanken. Hade han varit begravd hade det inte varit samma sak för då hade han ju ändå fått sin sista vil där ingen kommer att kunna se eller störa honom igen, men som det är nu så är tanken på att min bror måste se hemsk ut helt outhärdlig :(
Så ja grät och grät och grät, och ringde mamma. Vi pratade nog i en och en halv timma innan jag lugnat ner mej. Hur ska det gå på begravningen undrar jag bara?!

Vi tog en tripp till havet i middags också. Linnéa badade i havet för första gången i år och hon bara älskade det! :D Finns inget bättre så här års än att bo nära havet. Linnéa badade även i sin balja när vi kom hem. Sedan var hon så "russinig" i hudet att hon inte ens själv kunde låta bli att rysa av det :P

Imorgon skulle det bli ännu varmare. Bara att planera in att röra sig så lite som möjlig då :)

Universallösningar och impulsivitet

Vilket härligt väder det har varit idag! Jag och Fredrik var med Linnéa nere vid havet en stund i morse och det var verkligen varmt! Hade det varit lite varmare i vattnet så hade Linnéa fått bada, men jag vill inte ta risken att hon blir förkyld så att det första man får göra är att vab:a nu när man redan har varit hemma ett tag. Jag tror å andra sidan inte att hon hade gillat att bada när det inte är varmare än vad det är :P

Klippt och räfsat gräs har jag väl ägnat störra delen av dagen till tror jag. Det har varit en dag med bara en massa impulsföretaganden. Jag hade inte tänkt klippa gräset, och jag hade inte tänkt räfsa det heller, men det bara blev så. Drog på mej bikinin så att man fick lite bränna till på köpet :)

Jag hittade ett getingbo hemma förut. Det satt precis i nocken på verandan på framsidan. Det var noog inte färdigt för drottningen var i full färd med att krypa omkring på det, och det var dessutom inte så stort än. Men det är väl lika bra att ta bort det tänkte jag, så jag gick och hämta sopkvasten. Men då insåg jag att jag nog inte vågade :P Chicken där! Så jag tog fram min väl beprövade universallösning - hårspray!
Jag klättrade upp på verandaräcket och gick så säna jag kunde, och så sprayade jag. Jag tog nog slut på nästan hela den flaskan, men jag hade en till så jag tyckte inte att det var nån idé att snåla.
När jag var klar var boet dyngblött av hårspray så förhoppningsvis ska det inte flytta in några oönskade hyresgäster där nu. Vi väntar och ser.... To be continued...

Imorgon åker jag och Linnéa upp till pappa. Mamma kommer dit så att vi kan göra färdigt minnesboken. Den kommer verkligen bli fin, utan att skryta. Men det känns väldigt bra att få göra den här till Pierre, för det är ju egentligen till honom. Även om han aldrig kommer att få ta del av den...
Hoppas nu att vi blir klara imorgon. Det kommer komma lite bilder på den här...

Natti natti!

Göra iordning minnesboken

Godmorgon :)
Klockan har ine hunnit bli så himla mycket, men mamma har redan hunnit hit :) Igår var jag och mamma i stan på Panduro för att handla de grejer vi behöver för att göra minnesboken till Pierre. Vi bestämde att vi skulle ha den liggande framme båda på begravningen och på minnesstunden efter för att alla som vill och känner för det ska få skriva något fin om Pierre, alternativt något minne de har som de vill dela med sej om.
På så sätt så känns det som att Pierres minne blir ännu tydligare och det hjälper otroligt mycket.

Idag ska vi alltså göra i ordning den här minnesboken idag. Jag misstänker att det kommer ta sin tid med alla de bilder som vi har. Men det får det gärna göra.

Igår trodde jag att jag hade en bra dag. Det var det väl i och för sig också, men igår kväll brast det igen. Jag bölade som bara den och jag trodde nästan att jag skuell väcka Linnéa. Jag la upp ett minnesalbum på facebook igår och plötsligt så blev allt bara så verkligt. Det blir väl så när man tittar på bilder och sitter ensam och minns. Det var jobbigt :(
Jag kunde inte låta bli att undra hur jag skulle klara av begravningen när jag bara genom att titta bilder höll på att bryta ihop.

Idag känns det bättre. Jag tror att det blir "lättare" att se alla bilder när mamma är med. Då blir det lättare att le åt minnena.